Ingen kommer undan coronapandemin.

Den har drabbat oss alla. På olika sätt. Några har blivit sjuka, andra har mist någon som är när och kär. Somliga har fått sämre ekonomi när företag tvingats permittera och/eller varsla.

Den mest akuta fasen är (förhoppningsvis) över. För den här gången. Nu när Sverige så sakteliga är på väg tillbaka till någon form av normaltillstånd börjar de långsiktiga konsekvenserna kunna skönjas.

Tidigare i veckan (Sveriges Radio 8/7 2020) slog Hyresgästföreningen larm. Varje vecka ringer mellan 150 och 250 personer dit med problem att betala hyran. En av de ekonomiska konsekvenserna av pandemin.

Plötsligt var det många som hamnade i en situation där privatekonomin inte räckte till för att betala det som ska betalas.

Vi vet så lite om framtiden, om kommande gulddagar och stundande kriser. Den kanske viktigaste lärdomen av coronakrisen är att det gäller att vara förberedd. Att ha en buffert på banken. För oförutsedda utgifter och händelser.

En undersökning från Länsförsäkringar Bank visar att 14 procent av svenskarna inte skulle klara mer än en månad utan någon inkomst. Sämst förutsättningar har föga förvånande de som tjänar mellan 15 000 och 20 000 kronor i månaden.

En gång i tiden häcklades och hånades folkpartisten Ann Wibble. Hon var finansminister 1991–1994 i Carl Bildts borgerliga regering, hon var faktiskt Sveriges första kvinnliga finansminister.

Det var hon som för alltid kommer att bli ihågkommen för uttalandet om att svensken behöver en årslön på banken.

Med facit i hand var hennes tankar och funderingar kring en ekonomisk buffert långtifrån så löjligt vrickad som hennes kritiker – och de var många – ville göra gällande.

Visst kan det för många vara svårt att månad efter månad lägga undan pengar i ett långsiktigt sparande när lönen är slut innan månaden är det. Men alla borde ha ambitionen att bygga upp någon form av ekonomisk trygghet.

Pengar på banken innebär en möjlighet att stå på egna ben den dag man antingen vill eller måste göra det.

Tillbaka till de hyresgäster som är oroliga för att inte kunna betala hyran under coroakrisen.

Sverige Allmännytta, bransch- och intresseorganisation för över 300 allmännyttiga kommunala och privata bostadsföretag över hela Sverige, har deklarerat att inga hyresgäster ska sägas upp på grund av coronakrisen.

Och det är bra.

Men problem med att betala hyra och andra räkningar finns även utan en global pandemi.

I Skellefteå har det kommunala fastighetsbolaget Skebo jobbat vräkningsförebyggande i många år.

Om någon hyresgäst inte betalar hyran blir hen kontaktad och erbjuden hyresuppskov i form av en avbetalningsplan. Om inte heller det fungerar finns det väl upparbetade kontaktvägar med kommunens socialtjänst.

Skebos berömvärda vräkningsförebyggande arbete har inneburit att vräkningarna är väldigt få. Inte ens en per år.

Så om Sveriges Allmännyttas krisarbete är bra så är Skellefteås och Skebos dagliga dito ännu bättre.

Den moderna arbetsmarknaden är rörlig. De osäkraste anställningarna, timanställningarna, blir fler och fler. Oftast finns de i låglöneyrken och inom kvinnodominerade områden. Då kan en sparad slant på banken ge välbehövlig ro i oroliga tider.

Att svensken i gemen har ett alldeles för litet eget sparkapital borde oroa regeringen. Mer än vad den gör. Att staten på olika sätt uppmuntrar ett personligt sparande för sämre tider borde vara en självklarhet.

Nu beskattas i stället de slantar som hamnar i den bildliga sparbössan på spiselkransen.