Vi kan börja med de goda nyheterna: antalet högerextrema aktiviteter minskade i Sverige i fjol. Dessutom är det en trend sedan flera år som fortsätter.

Nordiska motståndsrörelsen, NMR, tappat i styrka, och aktiviteterna de brukar ägna sig åt – demonstrationer och flygbladsutdelningar – lockar färre unga nazister. Men ungefär där tar det stopp, och de dåliga nyheterna tar vid, i Expos årliga kartläggning över den rasideologiska miljön i Sverige.

NMR ägnar sig åt aktiviteter som märks, och gör rörelsen bakom lättare att kartlägga och reagera mot. De är nazister öppet, mitt på ljusa dan.

Numera är det vanligare med så kallade "aktivklubbar" som ägnar sig åt fysisk träning och kampsport. Grupperna är mindre och anonyma. Konceptet är inte svenskt, utan importerat från USA varifrån det spridits till många länder. 

Träning och självdisciplin, populärt bland många unga män, kombineras med den högerextrema ideologin i en gemenskap. Resultatet är farligt. Antalet kampförberedande aktiviteter är det högsta som Expo uppmätt under ett år.

Det nazisterna gör är att förbereda sig för våld. Risken är att förberedelserna blir till faktiska våldsdåd. "Det finns ingen anledning att hålla på och träna på sådant här eller uppmuntra varandra till att begå våldsdåd om det aldrig någonsin görs" konstaterar Daniel Poohl, vd för Expo i SvD (14/2).

Radikaliseringen sker förstås inte bara i aktivklubbarna, nazismen finns även på nätet. Där möter den en ung generation som är uppvuxen på nätet. Det är nazism för gen-Z. Via appar som Tiktok, och onlinespel, görs försök att rekrytera dem och sprida den högerextrema världsbilden. För de våldsamma unga män som inte dras in i gängen, står ett annat våldsamt alternativ redo.

Dessutom verkar vissa unga ägna sig åt självradikalisering i grupp, utan direkt påverkan utifrån. Expo:s avslöjande nyligen hur ett antal unga sitter en grupp på Telegram och planerar våldsdåd. Medlemmarna är i nedre tonåren, en så ung som tolv år gammal, och uttycker en vilja att attackera homosexuella, transpersoner, judar och muslimer. Minoriteter ska inte behöva stå ut med att sådant skrivs om dem, ens i stängda chattrum.

Gruppmedlemmarnas ringa ålder, i kombination med det extremt grova hatet de uttrycker, visar på vikten av att arbetet mot radikalisering börjar i tid. Att vuxna i omgivningen är uppmärksamma, särskilt på vad för sällskap barnen håller sig med. Och att inte ens små kommentarer tillåts passera, eller avskrivs som skämt eller pojkstreck.

I SVT liknar Christer Mattsson, föreståndare vid Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet, den moderna högerextremismen med 1990-talets skinheads. Det rör sig mindre om organisationer, och mer om en slags subkultur som bär på rasideologi. Sådant är svårare att överblicka och hålla koll på, samtidigt framhåller han att de som chattar med varandra ändå är lättare att identifiera än ensamagerande.

När det gäller högerextremism i Sverige verkar det alltså inte finnas särskilt många goda nyheter. Den rasideologiska miljön har inte försvunnit, eller blivit mindre farlig, den har bara bytt skepnad. Det måste vi förstå för att kunna motverka den, och därför är Expos arbete särskilt viktigt.