En generös föräldraförsäkring har också baksidor

Den generösa föräldraförsäkringen hjälper i någon mån till att cementera ojämställdhet i generation efter generation.

Den generösa föräldraförsäkringen har både underlättat för mammor och spätt på ojämlikheten på arbetsmarknaden.

Den generösa föräldraförsäkringen har både underlättat för mammor och spätt på ojämlikheten på arbetsmarknaden.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ledare2020-11-05 07:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Med 15 månaders uttag tillhör Sveriges föräldraförsäkring världens mest generösa.

Den långa betalda föräldraledigheten ses, tillsammans med vår offentligt finansierade barnomsorg, som en viktig förutsättning för att kunna kombinera familjeliv med karriär.

Den är därför en av våra viktigaste jämställdhetsreformer.

I en ny rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) konstateras att en lång föräldraförsäkring kommer med vissa oavsiktliga konsekvenser. Konsekvenser som riskerar att slå mot kvinnor.

Rapporten tittar på utökningen av föräldraförsäkringen från 12 till 15 månader 1989.

Det ökade antalet dagar utnyttjades till störst delen av kvinnor, som redan innan reformen tog ut betydligt fler dagar. Men som nu började vara hemma ännu längre till följd av reformen-

Föräldraledigheten ökar företags lönekostnader. Det är troligt att företag tar hänsyn till det i beslut om nyrekryteringar, ingångslöner och löneutveckling.

Det riskerar att bli kvinnor som får ta den ekonomiska smällen av reformen, eftersom de tar ut majoriteten av föräldraförsäkringen.

Rapporten visar att löneskillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade branscher ökade efter reformen.

Jämfört med övriga nordiska länder, som också, likt Sverige, utmärker sig för goda förutsättningar att vara hemma med sina barn, är Sveriges föräldraförsäkring lång.

I Norge betalas motsvarande ersättning ut i tolv månader, på Island rör det sig om nio månader. Kanske är Sveriges försäkring längre än nödvändigt, och borde därför kortas för att bättre värna jämställdhet på arbetsmarknaden.

Man kan förstås fråga sig varför fler kvinnor än män väljer att vara hemma med sina barn.

Bryr sig inte pappor om att vara närvarande i sina barns liv?

Oavsett orsak är mönstret ett faktum. Det tvingar politiker till en svår avvägning för jämställdheten. Antingen knyta fler föräldramånader till individen – en impopulär reform som i någon mån också minskar valfriheten – eller leva med att den generösa föräldraförsäkringen i någon mån hjälper till att cementera ojämställdhet i generation efter generation.

Vem sa att jämställdhet mellan könen var en enkel sak?