När bolåneräntorna stiger sjunker bostadspriserna.

Det kan gynna de som vill ta sig in på bostadsmarknaden, rapporterade SVT i ett inslag i söndagens Agenda (22/5 2022).

Men det gäller att vara försiktig, varnade Finansinspektionens Erik Thedéen: ”Rycks inte med i jakten på att få drömlägenheten och låna dig upp till taknockarna.”

Ett bra råd som förtjänar att sättas in i en kontext.

För många av de som är ”outsiders” på bostadsmarknaden är det inte bara priserna som gjort situationen svår, utan i minst lika hög utsträckning välmenande förslag som syftat till att dämpa hushållens skuldsättning.

Oroade politiker och myndighetschefer, däribland Erik Thedéen, har det senaste decenniet infört bolånetak, amorteringskrav, skuldkvotstak och kvar-att-leva-på-kalkyler som utgår från att räntan blir sex–sju procent.

Därtill kommer politiska regleringar som styr bankernas kapitalkrav, och som till sist förvandlas till extra pålagor för kunderna.

Det har inte heller hjälpt med en katastrofalt illa fungerande hyresmarknad i de flesta större städer, som innebär att det sällan finns några alternativ till ett köp än en ännu dyrare andrahandsmarknad.

Vissa grundläggande krav på de som tar ett bostadslån är naturligtvis bra. Men eftersom alla villkor staplats på varandra har de främst haft effekten att de höjt trösklarna till marknaden – snarare än att påverka de som lånar mest.

Paret som köper en 10-miljonersvilla i eller nära storstaden kan ofta ta med sig en stor kontantinsats från tidigare bostadsaffärer, och påverkas därmed i mycket lägre grad av kraven. En nyutexaminerad ingenjör som vill köpa en bostad med månadskostnader på 4 000 kronor ska däremot klara av kalkyler som räknar med 18 000 i boendekostnad per månad.

I vintras visade en rapport från Skandia att en 28-åring med genomsnittlig inkomst saknar möjlighet att köpa bostad i sju av de tio största städerna. Det beror inte främst på prisbilden utan på bolånekraven.

I april lämnades utredningen om ”startlån” för unga över till regeringen. Det innebär att unga ska kunna låna upp till 95 procent av bostadens värde, jämfört med bolånetakets 85. Det skulle visserligen vara en mildring av ett av bolånekraven, men samtidigt en märklig ände att börja i. I stället för att unga ska skuldsätta sig ännu mer vore det mer rimligt att undanta dem från hårda kvar-att-leva-på-kalkyler och amorteringskrav.

Det skulle underlätta rejält för de många unga som försöker få tag i ett boende, och som i likhet med Erik Thedéens råd inte vill belåna sig till taknocken.