Det finns få saker som lika tydligt signalerar hälsa och framgång som en vit tandrad. En bländande vit tandrad.

På samma sätt finns det få saker som lika tydligt signalerar dålig ekonomi som gula, bruna och saknade tänder. Undantaget ishockeyspelare, vissa andra idrottsmän och personer med tandläkarskräck.

Det finns mycket som en kommande regering behöver ta itu med: energikrisen, segregationen, våldet och kriminaliteten, klimatutsläppen, kvaliteten i skolan, vården och omsorgen.

Men också en sådan sak som tänderna.

Klassamhället syns i munnen, skrev Göran Persson i biografin ”Min väg, mina val” (Albert Bonniers Förlag). Det ska det inte behöva göra.

Är det något Persson säger sig ”bittert ångra” är det att han inte drev igenom en tandvårdsreform under sina 10 år som statsminister, skriver Jonna Simma i en ledare i Aftonbladet (1/3 2022). Fler före detta politiker hade mått bra av sådan självrannsakan.

Nu står hoppet (förmodligen) till Ulf Kristersson och hans regeringsbygge.

I dag (12/10 2022) ska ha slutrapportera till talman Andreas Norlén. Info om hur förhandlingarna går han det varit dåligt med. Det brukar inte vara ett gott tecken.

Men oavsett vem som får bilda regeringen, oavsett politisk färg på densamma, är det dags att ta hand om tänderna. Andras tänder.

Det är inte svårt att hitta material om hur illa det är. I våras (15/3 2022) skrev Myndigheten för vård- och omsorgsanalys så här i ett pressmeddelande: ”Andelen personer i åldern 65 år och äldre som avstår tandvård på grund av kostnaden har ökat i Sverige. Det är också vanligare att personer med utländsk bakgrund i samma åldersgrupp avstår från tandvård än personer med svensk bakgrund.”

Vill vi ha det så?

Nej, så vill vi inte ha det.

Det har petats lite här, lite där. Gränsen för ”gratis” tandvård höjdes från 19 till 23 år. Vilket knuffade äldre personer bakåt i kön. Det är dessutom ett ”brott” mot principen att de med störst vårdbehov ska prioriteras.

Det finns ett statligt tandvårdsstöd som består av allmänt och särskilt tandvårdsbidrag, samt högkostnadsskydd. Men det räcker inte när 11 procent av svenskarna, 65 år och äldre, avstår från tandvård på grund av avgifterna.

Det är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige. Det är ovärdigt oavsett färg på regeringen.

Någonting måste göras. Åt kostnaderna. Åt tandläkarbristen. Åt vårdköerna.

En bra startpunkt för politiken är att inse och erkänna att tänderna är en del av kroppen. Det gör inte dagens tandvårdspolitik.

Därmed: Dags för ännu en tandvårdsutredning.