Det är lätt att förstå de borgerliga partiernas frustration.
Morgan Johanssons (S) tid som justitie- och inrikesminister har sannerligen inte kantats av framgångar. Bland många mörka kapitel är gängkriminaliteten det mörkaste.
Han har blivit något av ett rött skynke för borgerligt sinnade.
Samtidigt är det lätt att förstå regeringens frustration.
Att som Sverigedemokraterna väcka misstroendeförklaring mot Morgan Johansson, med bara tre månader kvar till valet, och ett kring i Ukraina, nästan nästgårds, som gjort det säkerhetspolitiska läget osäkert, inger inte något större förtroende.
Däremot är det svårt att förstå statsminister Magdalena Anderssons (S) hot om att avgå, och ta hela regeringen med sig, om Morgan Johansson tvingats bort av riksdagen. Med tre månader kvar till valet hade en regeringsombildning varit ett betydligt bättre alternativ.
Så bestämde hon sig till slut. Den politiska vilden, den tidigare vänsterpartisten Amineh Kakabaveh. Hon lade ner sig röst i utbyte mot att Socialdemokraterna gjorde ett offentligt uttalande om att uppgörelsen från regeringskrisen förra hösten fortfarande gäller.
Därmed var Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna ett mandat kort för att fälla Morgan Johansson.
I torsdags i förra veckan (2/6 2022) presenterade Sifo sin stora partisympatiundersökning. Sverigedemokraterna backade. Det är i den kontexten man förmodligen ska förstå tidpunkten för deras agerande. Ett försök att placera det politiska fokuset på någonting annat.
Ett politiskt spel för gallerierna, eller en förhoppning om att en annan regering med en annan justitie- och inrikesminister ska kunna uträtta mirakel på några månader. Svaret torde vara självklart för alla och envar.
Oppositionen saknar med all rätt förtroende för Morgan Johansson. Frågan är hur högt i kurs han står hos statsministern. För en sak är helt säker: Där Morgan Johansson drar fram där blåser det.
Kritiken mot honom var också hård när riksdagen skulle ta ställning för eller emot statsrådet.
En annan gång, inte så nära inpå ett val, i en annan tid, utan att fullskaligt krig i Sveriges närområde, hade det varit både rätt och motiverat att skicka ut Johansson genom bakdörren.
Nu förvandlades misstroendeförklaringen till ett politiskt spel med högt tonläge och höga insatser. Med schackrande och kohandel.
Man kan stilla undra vad väljarna tycker om flera av politikernas och partiernas agerande i frågan Morgan Johansson.