Ebba Busch tog över som partiledare för Kristdemokraterna våren 2015.

Successivt har hon förflyttat partiet på den politiska skalan. Från att ha varit ett värdekonservativt parti med socialliberala inslag till att bli ett värdekonservativt parti som gladeligen fiskar i allt grumligare högerpopulistiska vatten.

Det hade varit spännande att veta vad herrar tidigare partiledare Alf Svensson och Göran Hägglund innerst inne tycker och tänker om den ideologiska resan. Off the record.

Det är två år kvar till valet. Förutsatt att den rödgröna regeringen lyckas navigera rätt bland alla politiska blindskär.

Hotet från Moderatledaren Ulf Kristersson kvarstår: att partiet inte kommer att tveka en sekund om chansen att fälla regeringen dyker upp. Det klargjorde han i Ekots lördagsintervju (Sveriges Radio 12/9 2020).

Någonstans på vägen mot valet 2022 måste Centerpartiet och Liberalerna, regeringens samarbetspartier, ta ställning och lämna besked om vilket ”lag” de vill tillhöra. Ett blått konservativt block, med bruna nationalistiska inslag, eller ett rödgrönt block, med förhoppningsvis en hel del liberalt tankegods.

Det som var självklart för inte alltför många år sedan – en blå och en röd konstellation – är inte längre givet.

Dels har Sverigedemokraternas intåg i politiken i grund och botten förändrat förutsättningarna. Dels har statsminister Stefan Löfven (S) lyckats slå sönder det blå blockets samarbete inom Alliansen.

Löfven gör som Julius Caesar. Han härskar genom att söndra.

Förra veckans partiledardebatt blev en tydlig illustration av hur rörig och oförutsägbar dagens politiska situation är. Många partier fingrar otåligt på regeringskrisknappen. Utan att ha en utarbetad plan B.

En som redan har tummen på avtryckaren är Ebba Busch.

De senaste veckorna har Kristdemokraterna slängt ut allt längre långrev i allt grumligare vatten.

Det måste partiet göra om man ska kunna konkurrera med Moderaterna och Sverigedemokraterna om den nationalkonservativa och högernationalistiska delen av väljarkåren.

Så det blir att hissa upp med de populistiska känselspröten och känna efter hur vindarna blåser.

Vindarna viskar lag och ordning. En fråga där Moderaterna toppar i väljaropinionen – före Sverigedemokraterna. Att svenska folket och de politiska partierna vill ha ”buset” bak lås och bom är ingen nyhet. Det är ingen dålig ambition.

Frågan är bara med vilka metoder, hur långt partierna är beredda att gå.

Kristdemokraterna är beredda att gå väldigt långt. Stundtals bortom anständighetens gräns. Som att under en fyraårsperiod med hjälp av 1,8 miljarder kronor från biståndsbudgeten bygga fängelser i andra länder.

Frågan är vad som är värst. Själva bygget av fängelser utomlands eller att pengarna tas från biståndsbudgeten. De factor från personer och länder som behöver svenskt och internationellt hjälp och stöd.

Ett annat kontroversiellt förslag är att göra det möjligt att vissa bevis undanhålls den misstänkte fram till rättegången. Det skulle det försvåra den misstänktes möjligheter att förbereda sitt försvar.

Vilket i sin tur riskerar att sätta principen ”en rättvis rättegång” ur spel.

I takt med att Kristdemokraterna (och Moderaterna) vandrar högerut för att konkurrera om de konservativa väljarna försämras möjligheterna till ett borgerligt samarbete efter nästa val. Naturligtvis givet att väljarna ger dem möjligheten.

Det är svårt att se att Centerpartiet och/eller Liberalerna skulle vilja bilda regering tillsammans kristdemokrater som fiskar röster i allt grumligare vatten. KD tagit över rollen som gammelmoderater. Ett eko från förgångna högerkrafter.