2024 uppgår medelinkomsttagarens skatter till 53,1 procent av den totala lönen när moms och alla arbetsgivaravgifter räknas med.
Den 21 juni är det dags! Inte bara midsommarafton med sill, grill, jordgubbar, nubbe och små grodor, utan även för Skattebetalardagen! Det vill säga den dag då svenska medelinkomsttagare slutar att arbeta för sig själva. Resterande inkomster under året går från och med denna dag till skatt.
Om man anser att det ska löna sig att anstränga sig, och att människor i högre grad borde få behålla vad de slitit ihop i sitt anletes svett, är det senare ingenting att fira. Inte desto mindre är Skattebetalardagen värd att uppmärksamma, så att människor faktiskt förstår hur stor omfattning de med alldeles vanliga inkomster bidrar till det allmänna. Kanske behöver en och annan en extra nubbe för att lugna nerverna när sanningen om mitt och ditt slår emot dem som en käftsmäll.
Slösade skattepengar? Satsningen på virtuella hälso- och samhällsrum fick stor medial uppmärksamhet, så även i Norran. Men snart började rapporteringen handla om olika problem i projektet.
Skattebetalardagen har instiftats av den idéella föreningen Skattebetalarna vilka arbetar för lägre skatter och mot slöseri med skattemedel. Det är samma organisation som årligen presenterar årets värsta skatteslöseri, med det ena exemplet värre än det andra. Att dagen infaller just den 21 juni beror på den uträkning föreningen gjort utifrån en genomsnittlig inkomst som motsvarar en månadslön på 38 100 kronor. 2024 uppgår medelinkomsttagarens skatter till 53,1 procent av den totala lönen (medräknat moms och arbetsgivaravgifter). Något som innebär att man arbetar 172 dagar för sig själv och 194 dagar för att betala sin skatt. Dag 173 – 21 juni – infaller därför årets Skattebetalardag.
Fördyringar. Karlgårdsbron i Skellefteå är ett exempel på skattefinansierade projekt som blivit dyrare än planerat.
Ett ljus i skattemörkret är att skattebördan minskat något på senare år. Ett nytt jobbskatteavdrag, inflationsjustering av grund- och jobbskatteavdraget och lägre priser på drivmedel har gynnat den arbetande delen av befolkningen. Betydligt tristare är dock att den borgerliga regeringen inte verkar särskilt sugen på att sänka fler skatter, trots att man lovade det vitt och brett under valrörelsen 2022. Kanske får vi hoppas på att ett närmande till nästa val ger Svantesson (M), Busch (KD) med flera eld i baken.
Vårdförbundets strejk ställer skattefrågan på sin spets. Mer pengar behövs till personal. Det är annat som behöver prioriteras bort.
När frågan om det höga skatteuttaget i Sverige luftas är det i princip alltid någon vänstervurmande figur som börjar orera om hur ondskefullt det är att inte vilja dela med sig och om att den som vill sänka skatten är ute efter att dra undan mattan för hela den offentligt finansierade välfärden. Så är det naturligtvis inte. Svenska politiker, liksom en överväldigande majoritet av deras väljare från vänster till höger, är överens om att vi ska ha kvar välfärden, så som den ser ut i dag. Däremot inser de som tänker längre än näsan räcker, att högre skatt inte alltid är det som gynnar samhället som helhet eller genererar mest inkomster till det allmänna. Det är inte heller (bara) brist på resurser som orsakar de massiva problem som vi ser inom vård, skola och omsorg, utan även i hög grad en oansvarig hantering av skattemedel. Miljoner, faktiskt miljarder kronor, försvinner varje år ned i ett svart hål. Det är pengar som borde fått stanna hos de som arbetat ihop dem. Höga skatter skapar marginaleffekter och är ett gissel för många företag.
Det måste löna sig bättre att arbeta i Sverige. Lönen är för de allra flesta det starkaste incitamentet för att arbeta mer, ta större ansvar och bidra ytterligare. Att medelinkomsttagare inte ens på hälften av årets arbetsdagar arbetar för sig själv är ur det perspektivet både sorgligt och oroande.