Nils Puronen är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Varan hinner knappt produceras innan den skickas vidare. I butiken sker leveranser dagligen och det mesta som köps in säljs inom några dagar. Konsumenterna handlar det de behöver för den kommande veckan, ibland bara för dagen. Systemet kallas just-in-time och det fungerar allt som oftast helt sömlöst. Dessutom med stor effektivitet och till låga kostnader. Den kostsamma lagerhållningen minimeras och produktionen kan lätt anpassas efter förändrad efterfrågan.
Trots sina fördelar är just-in-time inte utan baksidor. För om det utsätts för en ordentlig störning kan problemen bli stora. Det märktes inte minst när många viktiga varor inte gick att få tag på efter att Covid-19 försvårat leveranserna. För de flesta produkter blev bristen tack och lov tillfällig, mycket på grund av att leveranskedjorna snabbt kunde ställa om efter nya behov. Men störningen visade att vårt system behöver en större krisberedskap. Fler måste vara redo att klara sig om tillgången till mat, vatten eller el skulle försvinna snabbt.
Det är inte bara detaljhandeln som präglas av det här synsättet, samma utmaning återkommer också i svenskarnas sparande. Häromveckan publicerade Finansinspektionen en kartläggning av sparandet i Sverige (24/3). I rapporten framkommer att värdet på våra fonder, aktier och andra finansiella tillgångar ökat markant sedan 1990-talet. Samtidigt är värdet ojämnt fördelat. Man uppskattar att 60 procent av befolkningen har mindre än 10 000 kronor i fonder, en tredjedel äger inga fonder alls. En del är alltså väldigt bra på att spara, samtidigt som många står helt utanför.
Mest oroande är att många saknar en ordentlig sparbuffert. Enligt Finansinspektionen har halva befolkningen mindre än 10 000 kronor på ett sparkonto. Det är långt ifrån de 1–3 månadslöner som brukar anges som tumregel. Bara 3 av 10 har en buffert över 50 000 kronor. En stor andel av befolkningen skulle ha svårt att hantera en stor oförutsedd utgift, eller ett oförutsett inkomstbortfall.
Situationen behöver förändras i en tid där det som tidigare varit oförutsett blivit till vardag, inte minst på det ekonomiska området. Bara under våren har världsekonomin fått utstå ett tullkrig, en inflation som fortsatt inte stabiliserats och flera stora börsras. Detta mot bakgrund av flera år med stora prisökningar, höjda räntor och ökad arbetslöshet.
Toalettpapperskris. Våren 2020 blev det plötsligt svårt att få tag på toalettpapper. I osäkra tider kan tillgången på vissa varor, eller sådant som jobbförsvinna snabbt.
Det kommer alltid finnas de som till följd av knappa inkomster lever på marginalen och inte har någon möjlighet att spara ordentligt, men den gruppen utgör knappast halva Sveriges befolkning. Det finns med andra ord en stor grupp som behöver ta ett större ansvar för sin ekonomiska beredskap. I händelse av kris är det viktigt att de som kan klara sig själva faktiskt förbereder sig. Inte minst för att samhällets gemensamma resurser ska gå till dem som verkligen behöver dem. Det gäller, förutom grundläggande resurser som mat och vatten, även på det ekonomiska området.
Så länge ekonomin rullar på som vanligt går det såklart bra att leva från lön till lön. När räntan är stabil och jobbet säkert är det till och med mest bekvämt att konsumera för nuet istället för att spara. Men att så många som hälften av svenskarna lever nästintill utan buffert är inte bara en risk för individen – utan ett problem för hela samhällets motståndskraft.