Henrik Dorsin har en av huvudrollerna i nya "Svenska reyvn", som sätts upp på Scalateatern.
När Henrik Dorsins ”Svenska revyn” spelas på Scalateatern i Stockholm utgör gårdsförsäljning ett av de dråpliga skämten. I en tid med krig i vår närhet, dyröresmat, gängkriminalitet, konkurser, delar av offentligheten på knäna och allehanda katastrofer, så väljer regeringen att tillåta – trumvirvel – gårdsförsäljning. Så skrattretande! Så urbota futtigt! Vem bryr sig! Men på samma sätt som humor kan ha många lager, kan också en politisk reform rymma många valv av uselhet.
Gårdsförsäljningen införs i en tid när den nuvarande regeringen har stora utmaningar att balansera ett allomfattande paket av hårda nypor med liberala reformer. Idén att lätta upp straffskärpningar och nya polisbefogenheter med slopat danstillstånd och införd gårdsförsäljning ska enligt regeringen själv inte bara handla om politisk make-up, utan att faktiskt olja den motor som driver svensk ekonomi framåt.
Alltså: steg för steg måste företagens regelbörda och administrativa kostnader minska. Om entreprenörerna kan fokusera mer på sin kärnverksamhet kommer tillväxt, lönsamhet och mer pengar i statskassan efter. Regeringens ambition har nu, en bra bit in i mandatperioden, tagit sin form i olika former av utspel och initiativ. Det har knappast saknats tankemöda och klapprande på tangenterna: en produktivitetskommission har presenterat 113 förslag, Vinnova har fått i uppdrag att skissa fram hur en ”regulatorisk försöksverksamhet” skulle kunna genomföras i Sverige, ett nytt Förenklingsråd har införts och ett antal myndigheter har fått tydliga instruktioner att arbete med regelförenkling.
Men så snart regeringens vällovliga ambitioner ska möta någon sorts verklighet står det klart att den inte lyckats rätta till det mest grundläggande problemet: att det sitter en massa människor på departement, myndigheter och i kommuner som återkommande blir ombedda att hitta på nya regler – och som också gör det.
Tanken är att det i sommar ska vara möjligt för bryggerier, vinproducenter och destillerier att erbjuda gårdsförsäljning i Sverige. Det som är ett naturligt och roligt inslag på många platser runt om i Europa ska dock i svensk tappning bli en regelmässig mara. Den som ansöker om tillstånd till gårdsförsäljning måste klara ett prov som Folkhälsomyndigheten tar fram. Samma myndighet har också tagit fram föreskrifter om själva besöksarrangemanget, vari framgår att konsumenterna på gården måste genomföra ett besök i minst 45 minuter, varav minst en halvtimma ska utgöras av en ”kunskapshöjande aktivitet”. Varje besök måste börja med muntlig och skriftlig information om alkoholens skadeverkningar. Vidare ska den som bedriver verksamheten ta fram ett egenkontrollprogram som ska utgöra underlag när kommunerna utövar tillsyn. Vilket de förstås kommer göra.
Karin Källström är skribent på Liberala nyhetsbyrån
Gårdsförsäljningen kunde i sig utgöra ett skämt i en välsmord revypjäs, men Folkhälsomyndighetens lönnmord på samma reform är ett skratt som fastnar i halsen. Och då har kommunerna inte ens påbörjat sitt arbete. Företeelsen riskerar att bli ungefär lika lockande för konsumenten som den lägenhetsinnehavare som får en varmkorv efter att ha deltagit på vårstädningen på innergården och ännu mindre lockande för företagarna själva som ska ägna tid och resurser åt regelefterlevnad.
För regeringen är gårdsförsäljningen en bekväm bock att sätta vid en sedan länge uttjatad talepunkt. Men en frihetsreform är inte mycket till frihetsreform om en slopad regel följs av otaliga nya. Någon regelförenkling har regeringen helt enkelt inte levererat.