Ytterst få kvinnor – och män – säljer sex frivilligt. Alla som arbetar med prostitutionsfrågan och möter människor som har sålt eller säljer sex vittnar om samma sak. Att när någon hamnar i prostitution är det för att det är sista utvägen. När det kommer till kvinnor från Östeuropa eller Afrika som säljer sex i Sverige handlar det dessutom inte sällan om att det ligger människohandel, hot eller tvång bakom.

Att sexköpare, som den före detta tv-programledaren och pastaentreprenören Paolo Roberto, försöker stilla sitt dåliga samvete genom att låtsas som om så inte är fallet är djupt patetiskt. Roberto är inte korkad, inte helt och hållet i alla fall, ändå sitter han i en aktuell intervju på Youtube-kanalen och podden Dialogiskt och hävdar att den kvinna han kom för att träffa när polisen grep honom för sexköp 2020 “kan ha varit där frivilligt” och “det var ingen som tvingade henne”. Tror Roberto på allvar att det står i pannan på de fattiga, utsatta kvinnor som tvingas sälja sex att det finns en människohandlare bakom deras rygg som hotar att skada deras barn och familj i hemlandet om de inte underkastar sig?

En som reagerade starkt på Robertos dravel var jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L). Brandberg som tidigare var åklagare och dessutom förundersökningsledare i ärendet. I en tråd på Twitter (25/7) skriver statsrådet:

“Av förhöret med kvinnan, som ingick i den förundersökning som Paolo Roberto delgavs, framgår att hon kom till Sverige för att sälja sex enbart för att hon befann sig i en situation där hon upplevde att hon inte hade något annat val. Att då påstå att detta var "helt frivilligt" är magstarkt. Jag säger inte att det är uteslutet att det existerar enstaka fall där kvinnor frivilligt säljer sexuella tjänster. I alla de mängder av sexköpsärenden jag har hanterat har jag dock aldrig träffat på någon."

Statsrådet understryker också att hon tror att sexhandeln minskat drastiskt om sexköpare i högre grad kunnat ta till sig vilken misär de prostituerade kvinnorna lever i. De är inte sällan instängda, sexköparna kommer på löpande band och kvinnorna är utlämnade till sina hallickar, som tvingar dem att göra saker de aldrig gått med på. Många av kvinnorna tar droger eller starka mediciner för att stå ut och de får knappt behålla några pengar själva.

Men i stället för att acceptera verkligheten som den är, blundar männen. Till och med när sanningen trycks upp i ansiktet på dem under rättegången, som i fallet Paolo Roberto, vägrar många sexköpare att förstå allvaret i det de håller på med.

Prostitution är i princip alltid en fråga om tillgång och efterfrågan. Finns det ingen efterfrågan är det inte heller lönsamt för hallickar och människohandlare att utnyttja sköra, fattiga och utsatta kvinnor och sälja deras kroppar. Men så länge det finns män som Paolo Roberto så kommer misären att kvarstå.

Jämställdhetsmininster Paulina Brandberg gör en viktig insats när hon klär av Robertos uttalanden och lyfter fram hur oerhört långt från verkligheten det är att tro att prostituerade valt sitt “yrke” för att de inte har några problem med att ha sex med okända män, eller till och med för att de njuter.

Den lyckliga horan är en myt. Tyvärr är inte de oempatiska, obildade, motbjudande sexköparna det.