Turerna kring Marius Borg Høiby, son till den norska kronprinsessan Mette-Marit och styvson till kronprins Haakon, visar med all önskvärd tydlighet på monarkins brister. När privilegier och status tilldelas genom familjeband och inte grundat på förtjänst och lämplighet, kan individer hamna i positioner de inte kan hantera. Deras handlingar riskerar då att påverka förtroendet för hela samhällsinstitutionen. Monarkin bygger helt på tradition och symbolik, men vad händer egentligen när symboliken utmanas?
”Bonusprinsen” Marius Borg Høiby har nu gripits för tredje gången (Aftonbladet 19/11). Han har anklagats för misshandel, mordhot och våldtäkt, vilket såklart i sig är en skandal för det norska kungahuset. Deras katastrofala hantering av situationen har dessutom förvärrat läget ytterligare.
Först och främst har Høiby själv visat på en total arrogans. Bland annat har han poserat stående i en matbutik, med ett paket öl i ena handen, och ett långfinger riktat mot kameran. Bakom honom syns en skvallertidning vars omslag omfattar en bild på honom själv (Dagbladet 28/10).
I samma veva har hans mamma Mette-Marit och styvpappa Haakon varit väldigt tysta om händelserna kring Marius Borg Høiby. Trots de allvarliga brottsmisstankarna har de tidigare undvikit att ta ett offentligt avstånd från hans handlingar. Illa skött eftersom en monarki måste kunna stå för moraliskt föredöme.
”Ett kungahus viktigaste uppgift är att företräda sitt folk, men också att vara ett moraliskt föredöme. Då måste man på olika sätt manifestera en nolltolerans vad gäller kriminalitet, drogmissbruk och mäns oacceptabla våld mot kvinnor”, säger hovexperten Roger Lundgren (SvD 19/11). Precis så är det. Och det är därför som det är tveksamt att en specifik familj ges uppdraget på livstid. Det underminerar inte bara det individuella ansvaret utan också trovärdigheten för det moderna demokratiska samhället.