I förra veckan avgick Universitets- och högskolerådets generaldirektör Karin Röding i protest mot att regering och riksdag vill genomföra höstens högskoleprov.

De rödgröna har kommit överens med Centerpartiet och Liberalerna om att ge Universitets- och högskolerådet 30 extra miljoner, samt att tillsätta en samordnare för att kunna genomföra högskoleprovet på ett smittsäkert sätt.

Men Karin Röding anser ändå inte att provet bör genomföras.

Enligt Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, har ”UHR:s generaldirektör haft mer fokus på det som är krångligt och svårt i stället för att se sitt ansvar och vara lösningsorienterad” (Sveriges Television 9/9 2020).

Det är sorgligt att den som håller tusentals människors framtid i sin hand inte ens vill försöka genomföra högskoleprovet, trots att det rimligtvis borde gå. Därför är det också bra att Röding säger tack och hej.

Det mesta går faktiskt att lösa. Om man vill. Om man försöker.

Det har nästan varenda människa i vårt samhälle fått erfara under senaste halvåret.

Inom såväl privat som offentlig sektor har ansvariga skruvat och fixat, sett över rutiner, hittat nya lösningar och möblerat om för att möjliggöra att verksamhet kan fortgå utan att riskera en ökad smittspridning.

Mäklare håller fler visningar, många privata, för att människor inte ska behöva trängas i små utrymmen.

De har också börjat filma objekt noggrant så att den som inte kan eller vill komma på en visning på grund av smittorisk ändå har möjlighet att se den bostad som är till salu ”i verkligheten”.

Trafikverket har valt att minska antalet personer som skriver körkortsteoriprovet samtidigt för att kunna öka avståndet mellan deltagarna. Men varje dag hålls fortfarande teoriprov över hela landet.

Naturligtvis är det viktigt att stoppa covid-19. Men det är också viktigt att livet inte sätts på paus i onödan och att myndigheter inte krånglar till och försvårar för medborgarna när det går att göra det motsatta.

Högskoleprovet är dörren till drömyrket för väldigt många svenskar.

Karin Röding säger i ett pressmeddelande att ”ett provresultat är bara en urvalsgrund, vid sidan om gymnasiebetyg, och en extra möjlighet att komma in på de fåtal prestigeutbildningar som har fler sökande än platser. Det avgör inte behörighet till högskolan.”

Det visar att hon inte förstått någonting.

Att det finns en väg in på läkarlinjen, juristprogrammet eller andra eftertraktade utbildningar även för den som inte lyckats toppa betygen i varje kurs under gymnasietiden, men som vid ett prov kan bekräfta att hen ändå är lämpad, är viktigt.

Inte bara för individen utan för samhället som helhet.

Debatten om betygssystemet, alla oklarheter, lärares osäkerhet inför märkliga matriser och inte minst de glädjebetyg som en del skolkoncerner systematiskt ägnat sig åt att sätta, visar med all önskvärd tydlighet att toppbetyg inte bör vara allena avgörande för vem som kommer in eller inte gör det.

Förhoppningsvis kan Karin Rödings val att avgå leda till att arbetet med att få till stånd ett högskoleprov med hög smittsäkerhet under hösten förbättras och påskyndas.

Framtiden väntar inte. Därför bör inte heller alla de som vill göra det bästa av den behöva vänta.