Precis det så många varnade för har nu inträffat. Den nya lag som förbjuder så kallat “utlandsspioneri”, har lett till att svenska journalister tvingas självcensurera. Lagen innebär att den ansvarige utgivare som låter publicera hemliga uppgifter som förekommer inom Sveriges internationella förhållanden och som stör våra relationer till annat land eller mellanfolklig organisation, kan dömas till upp till åtta års fängelse.
SVT rapporterade nyligen att lagen föranlett att en publicering har stoppats. Det handlar om uppgifter om sårbarheter i den ukrainska energiförsörjningen, som SVT underlåter att visa allmänheten. Trots att lagen är försedd med ett försvarlighetsundantag som ska skydda uppgifter med publicistiskt allmänintresse gör juristerna på SVT bedömningen att det inte går att säkerställa att den ansvariga utgivaren, Charlotta Friborg, skulle undslippa åtal vid publicering.
Journalister tvingas här i princip springa statens säkerhetspolitiska ärenden. En ordning vi vanligen inte kopplar till fria demokratier. Det kanske huvudsakliga syftet med källskyddet, från vilket lagen om utlandsspioneri gör ett undantag, är just att missförhållanden ska komma upp till ytan, och i bästa fall förhindras innan de uppstår. Maktutövning utan transparens är ett dåligt recept. Särskilt i redan ljusskygga miljöer som militären och diplomatin.
Risken på sikt är att det går så långt att journalister slutar intressera sig för grävjobb som angår Sveriges internationella relationer. För vem vill leta efter fynd som ändå aldrig får visas upp?
Lagen om utlandsspioneri är dock inte den enda lagstiftning som fått SVT att stoppa publiceringar den senaste tiden. Ett avsnitt från Uppdrag Granskning som synar en av landets mest inflytelserika litterära agenter har kanalen också satt stopp för. Den litterära agenten har nämligen anlitat en advokatbyrå som flaggat för att kanalen kan komma att stämmas för förtal om programmet publiceras. Ett hot som SVT har valt att hörsamma.
Omständigheterna i båda dessa saker är till stora delar oklara. Att allmänheten inte får veta vad uppgifterna berör är i sig en del av problematiken. Kanske är det uppenbara fall av både utlandsspioneri och förtal. En annan möjlig förklaring är att SVT saknar ett nödvändigt journalistiskt mod och därför tar det säkra framför det osäkra. Vi är oavsett på en farlig väg som samhälle när lagen bidrar till att lägga munkavle på seriös och granskande journalistik.
För parallellt med SVT:s självcensur känner sig annan, mindre seriös och skadlig publicism uppenbarligen av lagens skydd. Exempelvis sajten Dumpen, som drivs av den före detta höjdhoppsstjärnan Patrik Sjöberg, och som bedriver pöbeldomstol genom att hänga ut påstådda pedofiler på nästan daglig basis. Problemet är att förtalsbrott som begås av medier som har grundlagsskydd endast får åtalas av Justitiekanslern – en myndighet med begränsade resurser och som saknar generell åtalsplikt.
Personerna som förtalas av Dumpen – eller för den delen av SVT – står därför rättslösa såvida de inte kan stå för juristkostnaderna själva, såsom i fallet med den litterära agenten. Något är djupt skruvat när yttrandefriheten skyddar mobbar med högafflar bättre än seriösa journalister.