I Skellefteå regerar bilen.
Trots ihärdiga försök från politiken att få fler Skelleftebor att ta cykeln till jobbet, till affären. Låta bilen stå.
Det finns goda anledningar därtill. Främst värnar du miljön och så får du lite motion på köpet. Trängseln i centrum blir mindre.
Det är infrastrukturen som binder samman ett samhälle, en region, som binder samman Sverige.
Men infrastruktur handlar inte bara om gång- och cykelvägar. Det handlar lika mycket om gator och vägar. Om att bygga och om att underhålla. Skellefteå lider av det, Västerbotten lider av det, Sverige lider av det. Hela samhället lider av underhållsskulden.
I Svenskt Näringslivs rapport ”Regeringens fördubbling av det eftersatta underhållet” konstateras: ”Den medvetna avvägningen (= mer investeringar mindre underhåll, red anm) medför att det eftersatta underhållet fördubblas fram till 2033, från 70 till 137 miljarder. Effekten blir att funktionen på den befintliga transportinfrastrukturen kommer att försämras den kommande planperioden.”
Överfört på Skellefteå kommun blir siffrorna självklart lägre. Men underhållsskulden är ett växande problem. Det finns ett stort dilemma med infrastrukturen. Ju mer man bygger desto dyrare blir det att underhålla den.
I förra veckan möttes det nyvalda kommunfullmäktige i Skellefteå för första gången. Ett av ärendena var en motion av Carina Sundbom (C) om en plan för underhåll av kommunens gator och vägar, gång- och cykelvägar.
Debatten i fullmäktige, med Sara Keisu-Lundh (S), samhällsbyggnadsnämndens ordförande, handlade till stora delar om kommunen har eller inte har en finansierad plan för vägunderhåll. Den debatten kan vi lämna därhän. Det är intressantare att fokusera på standarden.
Mycket av den lokala infrastrukturdebatten har handlat om bristfällig (?) vinterväghållning, mindre om bristande underhåll.
Det finns platser i kommunen, inte minst i byarna i omlandet, där vägunderhållet är eftersatt.
Ju längre tiden går, desto dyrare blir det att åtgärda gator och vägar. Att inte ta tag i underhållsskulden innebär en ren kapitalförstöring.
Att laga potthålen i Ostvik, att underhålla gatorna och trottoarerna i Jörn och de mindre vägarna runt Burträsk är lika viktigt som att underhålla gator och vägar, gång- och cykelvägar i själva Skellefteå.
För ska det gå att bo och verka i hela kommunen – alla kan inte bo i centrum – måste infrastrukturen hållas efter.
Nästa budget – den för 2024 – behöver innehålla en större satsning för att komma tillräta med underhållsskulden.