Det kinesiska folket längtar efter frihet

I Kina protesteras det mot de hårda coronarestriktionerna. Men även regimkritiska budskap smyger sig in bland slagorden.

Hårda coronarestriktioner har lett till omfattande protester i flera kinesiska städer.

Hårda coronarestriktioner har lett till omfattande protester i flera kinesiska städer.

Foto: AP Photo/TT Nyhetsbyrån

Ledare2022-11-29 07:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Det är de mest omfattande protesterna under Xi Jinpings år vid makten.

Gatorna i flera kinesiska städer har de senaste dagarna fyllts av demonstranter som uttrycker sitt missnöje över landets hårda coronarestriktioner. Det har skett i Shanghai, i Peking, i Wuhan.

Men egentligen handlar protesterna om mer än PCR-test och lockdowns.

Protesterna har föranletts av de högsta smittotalen som uppmätts sedan pandemins början. Till skillnad från de flesta andra länder har Kinas restriktioner inte blivit slappare, trots att många av de smittade är symtomfria. Det spelar ingen roll. Det blir lockdown ändå.

Samtidigt som kineserna ser på fotbolls-VM på TV, med läktare fulla av supporters utan munskydd, är de själva tvingade att stanna hemma, i städer som förvandlas till spökstäder när ingen tillåts att gå ut (Dagens Nyheter 27/11 2022).

Att resten av världen, i coronavirusets namn, lämnat den typen av ofrihet bakom sig är många kineser fullt medvetna om.

Slagorden som ropas är många: ”Inga snabbtest, vi behöver mat” och ”Nej till lockdown, ja till frihet” är två exempel. Även budskap av mer regimkritisk karaktär förekommer.

i Shanghai ska folkmassor ha skanderat ”Xi Jinping, avgå! Kommunistpartiet, avgå!” (Svenska Dagbladet 27/11 2022).

Att kravallpolisen går hårt åt demonstranterna förvånar inte. Inte heller att censuren av sociala medier är omfattande.

Vissa demonstrerar genom att hålla upp tomma vita pappersark – en symbol för den kvästa yttrandefriheten.

Censuren gör det även svårt att få grepp om protesternas omfattning. Enligt uppgifter ska protester ha förekommit på så många som 50 kinesiska universitet. Men det är svårt att få det bekräftat.

Bland det mest bedrägliga, som ibland påstås om diktaturer, däribland Kina, är idén att folket inte längtar efter demokrati – eller ens frihet. Som att kineserna skulle vara av ett helt annat folk än människor i väst.

Det är en tanke som, om den får fäste, främst gynnar regimen – som därför är mån om att sprida den.

När frihetslängtan inte kan uttryckas öppet utan risk kommer den inte att höras. Annat än i undantagsfall. När trycket på befolkningen blir för hårt. När det inte finns andra alternativ än att uttrycka missnöjet. Det är vad vi ser just nu.

Oavsett fortsättningen är det värt att komma ihåg att de senaste dagarnas protester i Kina handlar om något större än PCR-test och lockdowns. De handlar om kinesernas grundläggande längtan efter frihet.