Det går inte att skylla allt på coronapandemin

Coronapandemin har påverkat sjukvården, men problemen började inte med ett elakt litet virus. Sjukvårdens problem har ärvts, i rakt nedstigande led, från generation till generation.

Den minnesgode läsaren kan säkerligen dra sig till minnes att sjukvårdens problem inte startade med coronapandemin.

Den minnesgode läsaren kan säkerligen dra sig till minnes att sjukvårdens problem inte startade med coronapandemin.

Foto: Erik Nylander/TT Nyhetsbyrån

Ledare2021-07-08 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Om riksdagssommaren 2021 är exceptionell så är sommaren på lasarettet i Skellefteå som alla andra somrar.

Nej, förresten, det är den inte. Till den sedvanliga personalbristen och de regelmässiga överbeläggningarna ska läggas ett omfattande renoveringsarbete och dåligt fungerande ventilationssystem. Lagom kul när utomhustermometern kryper över 30-graderssträcket.

Om det berättade Norran på nyhetsplats tidigare i veckan (7/7 2012).

Lägg därtill en pandemi, som är allt annat än över, med vårdpersonal som sprungit benen av sig på övertid, uppskjuten vård och växande vårdköer. Bilden av sjukhussommaren 2021 i Skellefteå borde därmed i princip vara komplett.

På alltför många sjukvårdspolitiker landet runt låter det som om den svenska sjukvården till stora delar var väl fungerande innan coronapandemin slog till. Men den minnesgode läsaren kan säkerligen dra sig till minnes att så alls inte var fallet.

Ja, coronapandemin har påverkat sjukvården, men problemen började inte med ett elakt litet virus. Sjukvårdens problem har ärvts, i rakt nedstigande led, från generation till generation. De som väljer vårdyrket i dag gör det inte för att gå i Florence Nightingales fotspår.

Det är en insikt som många av sjukvårdens arbetagivare fortfarande tycks sakna.

I en något år gammal OECD-rapport ”Health at a Glance” går det att läsa att Sverige har det lägsta antalet disponibla vårdplatser i EU – 2,4 per 1 000 invånare. Genomsnittet är 4,7. Samtidigt är antalet läkare och sjuksköterskor högre än OECD-genomsnittet.

Här är det någonting som inte stämmer. Vi måste självfallet utgå från att läkare och sjuksköterskor inte latar sig på jobbet. Då måste ”felet” ligga någon annanstans. För mycket tid av vårdpersonalens arbetstid går åt till sådant som inte direkt har med sjukvård att göra.

Att komma tillrätta med vårdens och omsorgens bemanningsproblem är ett långsiktigt arbete som inkluderar högre löner, större möjligheter till vidareutbildning, bättre scheman och framför allt fler händer.

Sommaren är en tid för avkoppling, semester, sol och bad. För riksdagsledamöter såväl som för vård- och omsorgspersonal. För sjukvårdens politiker och tjänstemän såväl som för alla andra.

Men när sommaren är över gäller det inte minst för regionernas tjänstemän och politiker att tända flitens lampa för att hitta lösningarna på den svenska sjukvårdens bemanningsproblematik. Med eller utan en pågående coronapandemi.