Ett samhälle har många uppgifter.
En av de viktigaste är att värna och skydda sina svagaste, mest sköra invånare.
Det kan handla om att laga revor i det sociala skyddsnätet, se till att det finns nog med vårdplatser.
Men det kan också handla om våra äldre. Både de som bor på någon form av boende och de som har hemtjänst. Personer som många gånger beroende av samhällets insatser.
I förra veckan överlämnade coronakommissionen sitt slutbetänkande om hur Sverige klarat coronapandemin.
Den grundläggande strategin var rätt, konstaterar kommissionen, men hanteringen av pandemin kunde ha varit bättre, framförallt snabbare. Råden var otydliga, provtagningen fungerade inte initialt, munskydden kom på för sent.
Regeringens dribblande och försök att undanhålla dokument från kommissionen är en politisk skandal. Juristen Mats Melin, som ledde coronakommissionen, konstaterade på fredagens pressträffen att det verkar som om en stor mängd dokumentation aldrig existerat.
Det vill säga att möten som hållits aldrig dokumenterats eller dokumenterats bristfälligt.
När helheten summeras är det lätt att glömma bort delarna som skapat helheten. En av delarna som absolut inte får glömmas bort är äldreomsorgen med alla sina fel och brister. Strategin att skydda de äldre misslyckades.
Personalen gjorde vad de kunde utifrån sina resurser. Det var själva organisationen som inte höll måttet.
Smitta kom in på äldreboenden, äldre dog. Smitta spreds i hemtjänsten, äldre dog. Så även i Skellefteå.
Pandemin har gått in i en ny fas. Omikron-varianten har visat sig vara mildare, restriktionerna har avvecklats.
Nu är det dags för politiken att visa att man menade allvar med det man sa under pandemins första vågor.
Det behövs en tydligare ansvarsfördelning mellan kommunal omsorg och regional vård. Det behövs mer och bättre utbildad personal. Det behövs närvarande chefer som inte drunknar i möten och administration. Vårdyrkenas status behöver uppgraderas.
Det där är inga konstigheter. Det handlar om synen på de som ger vård och omsorg och de som tar emot vård och omsorg.
Redan innan pandemin slog till fanns det betydande grundläggande och strukturella fel och brister inom äldreomsorgen. Politikerna visste att de fanns, men gjorde väldigt lite, och ens någonting, åt det.
Nu har coronakommissionen sagt sitt.
Nu är det dags för politiken att agera. Och göra det med ödmjukhet inför det nya kunskapsläge som pandemin har skapat.