Det finns alltid en gräns. Om inte när så fjärran. Men en gräns finns alltid.
I Stockholm har en ström av barnmorskor lämnat de sex förlossningsenheterna. Deras gräns var nådd.
Även på lasarettet i Skellefteå finns det en gräns. Även om det verkar som om den rödgröna majoriteten i Region Västerbotten gör sitt bästa för att blunda för det faktum att det finns en sådan.
En gräns när personalen fått nog.
För tre veckor sedan skrev personalen vid kvinnokliniken ett skarpt formulerat öppet brev till politiker och sjukvårdsledning. De hoppades på någon form av respons. Som uteblev. Tills Norran gjort ett återbesök (3/11 2021).
Om det var en tillfällighet eller någonting annat får förbli osagt. Men visst är det märkligt att dörren knappt hunnit slå igenom bakom Norrans reporter innan personalen får besked om att klinikcheferna från kirurgkliniken, ortopedkliniken, medicinkliniken och kvinnokliniken fått i uppdrag att hitta några öronmärkta vårdplatser till kvinnokliniken.
Slutet gott, allting gott? Nej, i varje fall inte inom överskådlig tid. Däremot förhoppningsvis om ett lite bättre slut, eller rättare sagt en lite bättre situation.
De senaste åren har nödropen från vården och omsorgen avlöst varandra. Det har varit sjuksköterskor och undersköterskor, skötare och medicinska sekreterare, biomedicinska analytiker och arbetsterapeuter, fysioterapeuter och kuratorer. Och självklart läkare.
Alla berättar de om inte samma så i varje fall liknande historier: för lite personal, dålig arbetsmiljö, dålig lön, många extrapass, små möjligheter att göra karriär och arbetsscheman som gör det svårt att få ihop livspusslet.
Sammantaget gör det att regionerna har svårt att locka till sig personal. En situation som förvärras av bristen på personal, vilket gör att arbetssituationen blir än sämre, vilket gör att regionerna får ännu svårare att locka till sig personal. Och så vidare …
Det finns alltid en gräns.
Nödropet från kvinnokliniken i Skellefteå är ett symtom på ett kroniskt underbemannings- och undervärderingssystem.
Den styrande rödgröna majoriteten i Region Västerbotten vet vad som behöver göras. Problemen är bara att det kostar, samtidigt som vården är underfinansierad. De obekväma besluten som måste tas hopar sig snabbt.
Sjukvårdskrisen går inte att lösa över en natt. Men på lite längre sikt handlar det om fler studieplatser inom vårdyrkena, och en satsning på förbättrade villkor och arbetssituation för personalgrupperna.
Enkelt att säga, svårare att göra när pengarna saknas.