I dag lever 14 000 kvinnor i Sverige med skyddad identitet.
Skälet är i de allra flesta fall att de lämnat en relation med en våldsam man.
Att de lyckats bryta sig loss från en destruktiv hemmiljö, flytt från misshandel och/eller hedersförtryck, klippt alla band och lever på en helt ny plats innebär dock inte att de kan känna sig trygga eller är fria från gärningspersonernas hot.
I en aktuell rapport från Jämställdhetsmyndigheten framkommer det att tre av fyra kvinnor med skyddad identitet någon gång fått sina uppgifter röjda. Ofta är det myndigheter som begår de allvarliga misstagen och felaktigt lämnar ut adress och/eller andra uppgifter.
Till exempel genom att skicka post med känslig information fel. Eller genom att tvinga barn att träffa vårdnadshavare, som misshandlat den andra föräldern, och då avslöja var den som lever med skyddade uppgifter finns.
På flera myndigheter saknas helt och hållet rutiner för att hantera människor som lever gömda.
Något som inte bara innebär allvarliga risker utan även att alla de som lyckats lämna en svår situation hamnar i ännu en.
För den som inte kan lämna ut sina personuppgifter är det till exempel svårt – ibland omöjligt – att ta del av normal samhällsservice.
Man får sämre tillgång till vård, det kommer inga kallelser till mammografi eller cellprovtagning, det är omöjligt att boka vaccination och det är komplicerat att hitta en bostad.
Trots att både de drabbade kvinnorna och deras barn i hög utsträckning lever med posttraumatiskt stressyndrom, till följd av vad de utsatts för, erbjuds ingen eller mycket begränsat stöd och begränsad behandling.
Jämställdhetsmyndigheten pekar också på att det ekonomiska våldet, som bland annat kan innebära att kvinnan skuldsätts och får anmärkningar hos Kronofogden till följd av gärningsmannens agerande, eller inte får tillgång till resurser som tillhör henne, kan fortsätta och förvärras under lång tid efter uppbrottet.
Att kvinnor tvingas fortsätta leva i rädsla och deras och barnens liv begränsas – samtidigt som den våldsamma man som är orsaken ofta kan leva som vanligt – är fullständigt oacceptabelt.
Myndigheter och rättssystem måste göra mer. Både för att lagföra gärningsmännen och för att stödja och underlätta för deras offer.
Det är helt nödvändigt.
Som en väg framåt föreslår Jämställdhetsmyndigheten i sin rapport bland annat att alla som lever med skyddad identitet ska erbjudas en kontaktperson som vägleder vid myndighetskontakt, att man bör utreda möjligheten att ta fram digitala ID-nummer, som inte är direkt kopplat till en faktisk person, samt att Skatteverket bör få i uppdrag att kontinuerligt samla in information och statistik om våldsutsatta kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter.
Förslagen är en god början. Det behövs dessutom omfattande utbildningsinsatser hos många av landets myndighetsutövare samt tydliga rutiner för hur man ska hjälpa människor som lever under hot utan att försätta dem i fara eller lämna dem i limbo.
Än är det är långt kvar innan våldsutsatta kvinnor kan känna sig trygga.