För några dagar sedan trädde den nya visselblåsarlagen i kraft.
Den är långtifrån klockren. Bland annat menar Fouad Youcefi, ordförande för Föreningen grävande journalister, att det finns en risk för att färre kommer att höra av sig till medier med tips om missförhållanden (Nyhetsbrev från Journalisten 17/12 2021).
Men om den svenska transparensen har sina skönhetsfläckar så är den kinesiska obefintlig.
Det är i varje fall vad kommunistpartiet vill. De som avslöjar statshemligheter – tolkningen är vid – och åker fast kan räkna med stränga straff. Ändå sipprar det hela tiden ut vittnesmål om brott mot de mänskliga rättigheterna, tvångsarbete och omskolningsläger.
Larmen är ingen nyhet. Framför allt inte om de kommer från Xinjiang-provinsen med sin uiguriska befolkning. Allt fler talar om ett försök att radera ut en hel kultur. Ett försök som orkestreras och dirigeras av det kinesiska maktmaskineriet.
Kina avrättar dessutom fler människor än världens alla övriga länder tillsammans. Hur många är en statshemlighet. Många avrättas med nackskott efter summariska rättegångar. Möjligheterna att överklaga är starkt begränsade.
Med denna kommunistiska diktatur hade Skellefteå länge vänskapliga förbindelser. Förbindelser som idogt försvarades av den socialdemokratiska majoriteten med hjälp av diverse dumheter och utopiska förhoppningar.
Många liberala politiker gjorde sitt bästa för att Skellefteå skulle bryta de vänskapliga banden med Tongling. Kommunfullmäktigeledamoten Lars Åhmans (L) tal om ”mjuka ryggar” har blivit en verbal lokal politisk klassiker.
Nu är det inte längre lokala socialdemokrater som har ”ryggproblem”. Vänskapsbanden med Tongling klipptes tack och lov av. Nu har ryggproblemen i stället spridit sig till socialdemokrater på riksplanet, ända in i regeringen.
Om mindre än två månader är det dags. Då invigs de 24:e olympiska vinterspelen. Räkna med en oförglömlig show, ett diktaturens pr-jippo. Det skulle långtifrån vara det första, men det lindrar inte känslan av osmaklighet.
USA, Storbritannien och Australien har tagit ställning.
Det borde Sverige också göra. Beslutat att inte skicka någon diplomatisk representation till Peking och OS. Men i stället för att ta ställning velar man – och fortsätter att vela.
Men har man drabbats av de mjuka ryggarnas syndrom så har man drabbats av de mjuka ryggarnas syndrom.
Hur som helst: bedrövligt är det att inte kunna ta ställning i en så självklar fråga.
Åk inte dit.