Söndagens ekonomisk-politiska debatt i SVT:s Agenda (29/8 2022) har potential att bli ett dokument över denna period i politiken.
Ta bara replikväxlingarna mellan Centerpartiets Martin Ådahl och Liberalernas Mats Persson.
Mats Persson undrade hur Ådahl skulle få igenom utlovade förbättringar för småföretag när han på vänsterkanten är omgiven av skattehöjare. Perssons fråga är berättigad. Samtidigt får man hoppas att det här är den sista valrörelsen där de två liberala partierna behöver träta. Centerpartiet hör hemma bland de borgerliga.
Debatten var även symptomatisk för 2022 års valrörelse på andra sätt.
Inte minst genom att en stor del av sändningen handlade om kompensation och tillfälliga stöd: hur ska hushåll och företag kompenseras för kraftigt stigande matpriser, för höga drivmedelskostnader och/eller elräkningar?
Det är kanske inte konstigt med tanke på hur utvecklingen sett ut. Men det är både ett kortsynt perspektiv och ett som innebär att större frågor trängs undan från den ekonomisk-politiska debatten.
Den höga arbetslösheten bland utrikes födda och unga utan gymnasieutbildning diskuterades exempelvis bara i förbifarten.
Situationen för dessa grupper är illavarslande nu när Sverige går in i en lågkonjunktur. Erfarenheterna från 1990-talskrisen visar dels att det är grupper med svag arbetsmarknadsanknytning som först förlorar jobben, dels att många av dem inte tar sig tillbaka till arbetsmarknaden när krisen är över.
Att få fler i arbete brådskar.
Elpriserna nämndes, men mest i termer av kompensation. Perspektivet om ett hållbart elsystem, som skapar förutsättningar för svensk basindustri, saknas.
Den tillfälligt avvärjda, men snart återkommande cementkrisen nämndes överhuvudtaget inte. Under måndagen varnade Byggföretagen för att Cementas hotade tillstånd kan innebära 160 000 förlorade jobb och ett BNP-bortfall på 2,6 procent under 2023 (Expressen 29/8 2022).
Skogsnäringen, nyindustrialiseringen av Norrland och andra framtidsfrågor för svensk ekonomi är på samma sätt frånvarande från debatten. Det är inte särskilt förvånande sett till hur idélös socialdemokratin numera är.
Men kriget i Ukraina, skenande priser och en infekterad valrörelse har kanske även gjort de borgerliga partierna närsynta och detaljfokuserade. Behovet av en riktning och en marknadsinriktad ekonomisk politik är ett av de viktigaste argumenten för ett maktskifte.
Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna skulle tjäna på att lyfta blicken från plånboksfrågorna.