Kinas nya säkerhetslag för Hongkong har trätt i kraft.
Den beskriver olika aktiviteter som anses kunna falla under de fyra huvudbrotten separatism, subversion, terrorism och samverkan med utländska styrkor. Brott som kan ge livstids fängelse.
Det här handlar visserligen om brott som både demokratier och diktaturer ser allvarligt på. Men i fallet Kina vs Hongkong är det ingen förmildrande omständighet. Den kinesiska regimen riktar nämligen in sig på ”terrorister” och ”bråkmakare”.
Och ”bråkmakare” är en minst sagt svepande definition som kan användas mot allt och alla som inte tycker som regimen.
Vilket också skulle visa sig. Bara timmar efter att den nya säkerhetslagen införts genomförde Hongkongpolisen ett första gripande. En man greps. Hans brott bestod i att hålla upp en flagga med texten ”Självständighet för Hongkong”.
I skrivande stund har minst 300 personer gripits i samband med protester mot den nya säkerhetslagen.
Den kinesiska fastlandsregimen har successivt stärkt sitt grepp över Hongkong. Ledarna i Peking kunde inte acceptera demokratirörelsen. Delvis av rädsla för att den skulle sprida sig till fastlandet.
Redan när Storbritannien lämnade Hongkong för 23 år sedan var det många som förutsåg och varnade för just den här utvecklingen. Och i och med de nya säkerhetslagarna är uppgörelsen om ”ett land, två system” definitivt överspelad.
Det är lätt att konstatera att Peking inte hållit sina löften. Enligt överlämningsavtalet skulle territoriet ha en rad rättigheter – i varje fall fram till 2047.
I avtalet ”Sino-British Joint Declaration” lovade Kina att Hongkong skulle få behålla sitt rättssystem, sin yttrandefrihet och sin pressfrihet. Hongkong garanterades dessutom långtgående självstyre. Det blev inte så.
Bläcket hann knappt torka på avtalet innan Kina avskaffade Hongkongs första fullt folkvalda lokala parlamentet och ersatte detta med ett parlament där endast hälften av ledamöterna valts genom allmänna val.
Utvecklingen i Hongkong är djupt tragisk. Det är alltid djupt tragiskt när ett folk förlorar sina demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter, sin yttrandefrihet.
Och medan Fastlandskina steg för steg tog över kontrollen över Hongkong stod världen bredvid och såg på.
I Skellefteå räckte det inte med det. Här försvarade indirekt det socialdemokratiska styret den kinesiska diktaturen, arbetslägren och förföljelsen av etniska minoriteter, med att med emfas försvara vänortsutbytet med Tongling.
Tragiskt var adjektivet.
Det här är inte bara en lag som förändrar Hongkong i grunden. Det är också en lag som avsevärt försvårar för media och organisationer att rapportera vad som händer och sker. För även företag och organisationer ska kunna straffas. Ickestatliga utländska organisationer, bland annat tankesmedjor, och medier ska kunna kontrolleras hårdare.
Den nya säkerhetslagen har redan fått konsekvenser. Strax innan lagen infördes avslutade demokratirörelsen Demosisto sin verksamhet. Även självständighetsrörelsen Hongkong National Front avslutar sina aktiviteter.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen vill inte spekulera i om och i så fall när EU kommer att agera. Men EU kommer inte att agera. Det finns länder som är beroende av handeln med Kina. Och de vill inte riskera någonting.
Förmodligen kommer världen även i fortsättningen att stå bredvid och titta på när en diktatur kväser en demokrati i sin linda. Nu är frågan om Taiwan, som de kinesiska ledarna ser som en del av Folkrepubliken, står på tur.