Bostadsbrist är en av flera orsaker till att nyanlända flyttar från de kommuner där de inledningsvis blir placerade. Bilden visar lägenhetshus på Strömsör i Skellefteå.
Det är ingen överdrift att svenska myndigheter kämpar hårt för att minska utanförskap och bristande integration. Bland annat genom att i enlighet med bosättningslagen från 2016 placera nyanlända med uppehållstillstånd i kommuner där de har en bättre chans att få ett jobb och där det finns många naturliga beröringspunkter med majoritetssamhället. Men man kämpar i motvind.
Aktuell statistik från länsstyrelserna visar att nästan en tredjedel av de som invandrat till Sverige flyttar från sin anvisningskommun inom tre år. Ofta går flyttarna från rikare kommuner till sådana med högre utsatthet där möjligheterna för den enskilde att etableras i samhället är sämre.
– Vi ser hur anvisningarna generellt placerar personer initialt i kommuner med bättre förutsättningar och lägre socioekonomisk utsatthet. Men sen ser vi att de som flyttar i högre andel gör det till kommuner med sämre förutsättningar. Syftet med lagen går förlorat på sikt, sa Sandra Lundberg, integrationsutvecklare vid länsstyrelsen i Skåne, under ett webbinarium där den nya statistiken presenterades (Dagens Arena 31/1).
Av dem som kom till Sverige 2020 anvisades 83 procent boende i en kommun med låg socioekonomisk utsatthet. 2023 hade en av tre lämnat kommunen och ofta istället valt att bo i en kommun med hög eller relativt hög socioekonomisk utsatthet.
Länsstyrelsernas statistik säger inget om orsaken till att människor flyttar från den plats dit de anvisats. Men det finns flera troliga anledningar. En är bostadsbrist och att vissa hyresvärdar inte godkänner etableringsersättning som inkomst, vilket kan bli ett problem efter två år då kommunernas bostadsansvar enligt rådande rättspraxis upphör och människor själva måste hitta boende. Samtidigt är det något som bör kunna ordnas med kommunens hjälp.
Ett annat problem som driver på flyttarna är när det saknas jobbmöjligheter på samma plats där det finns bostäder. Människor flyttar dit där de hoppas att det finns en chans till jobb.
Malin Lernfelt är skribent på Liberala nyhetsbyrån
Den mest troliga orsaken till att nyanlända flyttar är dock en annan. Något man kan se var helst en stor mängd människor från en del av världen flyttar till samma plats någon annanstans. Folk vill bo där det finns landsmän, där de kan höra sitt eget språk talas och där de därför upplever sig trygga. Det är ingen slump att många svenskar som emigrerade till USA hamnade i Minnesota eller att skandinaviska pensionärer som flyttar till solkusten bor i samma område. I grunden är inte detta något större problem.
Det som gör situationen med nyanlända som flyttar så oroande är att de etniska enklaver som bildas ofta varken har ett fungerande ekonomiskt ekosystem eller tillräckligt omfattande utbyte med majoritetssamhället. Det bildar grogrund för utanförskap, fattigdom och en misär som är svår att motverka. Dessutom är dessa platser inte sällan rekryteringssmiljöer för kriminella gäng.
Det är naturligtvis svårt att tvinga människor att stanna på en plats de inte trivs. Samtidigt är det helt nödvändigt att ytterligare öka insatserna för att motverka att nyanlända flyttar till utanförskapsområden. Både mer information och hårdare regler behövs. Annars ges varken samhället eller de nya svenskarna en rimlig chans att fungera tillsammans.