Smakar det så kostar det. Matpriserna ökade med 3,9 procent i februari jämfört med samma månad 2024.
Jag är ingen storshoppare. Jag köper inte nya kläder särskilt ofta eller byter ut inredningen hemma i parti och minut. Mitt hem är fullt av arvegods och loppisfynd. Antalet skönhetsprodukter i mitt badrum uppgår till kanske tio. Totalt. Då ingår såväl schampo och balsam som smink och någon enstaka kräm.
Det jag dock alltid unnat mig och min familj är god mat. Så länge jag kan minnas har jag fyllt korgen i matvarubutiken med härligheter som goda ostar, charkprodukter, frukt och grönt, svenskt nötkött, skaldjur, färsk pasta och finchoklad, utan att tänka så mycket på kvittot. Någon kanske skulle kalla det frosseri. För mig, oss, har det varit livsglädje.
Inte längre. Sedan några år tillbaka är jag en av så många andra som letar i vinn mot svinn-hyllan, jagar extrapriser och väljer bort oftare än jag lägger till. Jag skickar segervissa sms till min sambo när jag lyckats hitta färska kycklingfiléer på rea eller när äpplena är nedsatta till 15 kronor kilot.
Det går inte längre att handla mat utifrån smaklökar och hjärta. I alla fall inte om man tillhör de svenskar som har en normal inkomst. Mat har blivit dyrt. Jättedyrt. Särskilt om man dessutom ska utfodra ett gäng hungriga barn.
Häromdagen meddelade SCB att matpriserna ökade med 3,9 procent i februari jämfört med samma månad 2024 (SVT 13/3). Den högsta ökningstakten på över ett år. Allra mest har priset på kaffe och mejerivaror rusat. Bryggkaffe är idag cirka 30 procent dyrare än för ett år sedan. Ett paket smör kostar omkring 25 procent mer. Jämför man ännu längre bakåt, två eller fyra år, är prisökningarna nästan ofattbara.
Riksbanken och politikerna oroar sig samtidigt över att svenskarna håller hårt i sina pengar och att inga konsumtionshjul börjat snurra ordentligt trots räntesänkningar. Undra på det? Äta bör man annars dör man och när människor måste lägga en allt större del av sin inkomst för att kunna sätta mat på bordet är det inte konstigt att nöjen, kläder eller resor prioriteras bort. Det trista är att det inte behöver vara så här. Klimatförändringar, oroligheter i vår omvärld eller låg kronkursen är inte lätt att råda bot på. Men det finns annat som går att förändra.
Malin Lernfelt är skribent på Liberala nyhetsbyrån
I en debattartikel i SvD (13/3) skriver Karin Brynell vd för branschorganisationen Svensk Dagligvaruhandel om hur fler aktörer på marknaden skulle kunna leda till ökad konkurrens och därmed pressade priser. Det kräver dock att politiker på lokal nivå underlättar för fler butiksetableringar. En annan sak som dagligvaruhandeln menar driver upp priserna är överimplementeringen av EU-regler, vilket skapar onödigt höga kostnader i hela livsmedelskedjan och i slutänden drabbar konsumenterna.
“Svenska politiker kan inte påverka världsmarknadspriser, men de kan ta ansvar för att skapa bättre förutsättningar för konkurrens och sänkta kostnader i livsmedelskedjan” påpekar Brynell. Det har hon ju faktiskt rätt i. Istället för att beklaga sig över att människor håller i slantarna borde våra politiker, på alla nivåer, ta ansvar och agera för att extraprisjagande svenskar ska kunna återfå matglädjen och unna sig mer färskt, färgglatt och närproducerat. Det skulle vara en vinst även på en mer övergripande nivå, eftersom pengar då också kunde läggas på sådant som får de ekonomiska hjulen att kicka igång. Frågan är vad de styrande väntar på? Bättre tider? De lär inte komma så länge man sitter med armarna i kors.