Miljömålsberedningen bör se över hur det svenska målet ska ligga i linje med EU:s nya regelverk för att möjliggöra en effektiv och tydlig klimatpolitik. Dessutom bör transportsektorsmålet förändras så att det fokuserar på elektrifiering istället för utsläpp av växthusgaser. Det är två av de förslag som återfanns i den utredning som professor John Hassler överlämnade till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) onsdagen den 18 oktober.

Hassler presenterade en också rad åtgärder för att minska utsläppen och underlätta omställningen till ett klimatvänligare och mer hållbart samhälle, bland annat införandet av ett nationellt utsläppshandelssystem som tar sikte på Sveriges åtagande i ESR-sektorn. Även en klimatbonus till alla hushåll och ett särskilt transportstöd till boende på landsbygden fanns bland de punkter som var listade i utredningen.

“Framgångsrika strukturomvandlingar kräver alltid en politik. Alla måste dra åt samma håll och det behövs en plan där man drar ut riktlinjerna. Ska vi till exempel ha kvar vår stålindustri i den omställning som nu sker så måste politikerna agera, sade John Hassler, i samband med att hans utredning presenterades.

Det har han rätt i. Om Sverige ska intensifiera arbetet med att elektrifiera samhället behövs snabba politiska beslut och en omfattande utbyggnad av såväl vind- som kärnkraft. Det krävs breda och långsiktiga överenskommelser och ett slut på käbblet om olika energislag och bättre sätt för att kompensera de kommuner och enskilda som påverkas av nödvändig exploatering.

Även om det lär leda till oro på många håll finns det ett stort värde i att de svenska klimatmålen görs om och uppdateras. Inte minst för att fokus måste ligga på att genomföra åtgärder som ger långsiktig stabilitet och förändring och inte huvudsakligen syftar till att vara någon sorts politisk markering vilket vi sett alltför mycket av, utan får faktiskt återverkan. Svensk miljöpolitik måste inriktas på så stor marginaleffekt som möjligt. Skatter och reformer på miljöområdet som saknar logik och inte leder till förbättringar riskerar att gröpa ur förtroendet för hela klimatpolitiken.

Både miljöministern och utredaren underströk att den utredning som nu presenterats inte handlar om att minska Sveriges ambitionsnivå när det gäller utsläppen. Däremot om att ta ett större helhetsgrepp och i högre grad samordna Sveriges arbete för att nå miljömålen med det arbete som redan görs inom EU. Eftersom klimatfrågan inte är en lokal eller ens nationell fråga utan en global är detta högst rimligt.

Exakt om och vilka av utredningens förslag som kan förverkligas kommer inte att stå klart förrän regeringen analyserat och återkommit med besked om hur den avser gå vidare. Men förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan Pourmokhtari kan presentera en väg framåt. Klimatarbetet kan inte vänta och det är inte särskilt lång tid som återstår innan Sverige måste nå målen om nollutsläpp. Är det några som kan lyckas staka ut vägen för ett mer hållbart samhälle med reformer som samtidigt tar hänsyn till vår välfärd och de olika sektorer som bär den på sina axlar så är det dock en borgerlig regering.