Havet är blåare än blått.
Lite längre ut går det vita gäss på vågorna.
Barnen leker i strandkanten, en båt med tändkulemotor ”dunkar” saktar förbi.
Mycket somrigare än så kan en svensk sommar knappast bli.
Några dagar senare är havet inte längre blått. En motbjudande, illaluktande brungrön sörja flyter omkring i badviken.
Algblomningen har skjutit fart.
Tråkigt för alla badsugna. Men också direkt hälsovådligt eftersom vissa alger producerar giftiga ämnen. Algförgiftning kan ge hudutslag, kräkningar och feber. Hundar och katter som dricker vatten med algblomning i riskerar att dö.
I förra veckan fick Informationscentralen för Bottniska viken in två rapporter om misstänkt algblomning i Bäckfjärden söder om Skellefteå. Så även om problemet är betydligt större längre söderut så finns det även här.
Men det slutar inte där. Tyvärr. De nordliga delarna av Östersjön får även dras med svårnedbrytbara miljögifter. Bland annat höga halter av kvicksilver i vattnet och förhöjda halter av dioxiner.
Bland nyare miljögifter finns bromerade flamskyddsmedel. Här utmärker sig Bottenvikens strömmingar med högre halter än i andra havsområden. Orsaken är oklar. Men man vet att miljögifter kan transporteras över stora avstånd via atmosfären och ansamlas i levande organismer långt bort från utsläppskällorna.
Östersjön mår inte bra.
Den har inte mått bra på länge.
I början av 1970-talet slog (främst svenska) forskare larm. Strömmingen skulle vi undvika. Halten av miljögifter var så hög att den betraktades som skadlig. Sälen var på väg att utrotas när honorna blev sterila, skalet på havsörnens ägg var så tunt att de gick sönder när de skulle ruvas.
Och även om allehanda ljusglimtar kan skönjas – om vi backar bandet 50 år, innan reningsverken, var det nästan förenat med livsfara att bada i inre Stockholms skärgård – så är det mycket som behöver göras för att Östersjön ska tillfriskna.
Jordbrukets utsläpp av kväve och fosfor behöver minska, liksom industriernas, transport- och energisektorns.
Tillsynen av enskilda avloppen behöver förbättras. En fjärdedel av alla små avlopp är enligt Havs- och vattenmyndigheten olagliga eftersom de saknar rening efter trekammarbrunnen. Vi badar, så att säga, i stuggrannens skit.
Men det handlar också om att begränsa den globala uppvärmningen.
Det är nästintill omöjligt att överskatta klimathotet. Och allt som sker på land och i luften påverkar havet. Östersjön är på intet sätt förskonat.
Agneta Andersson är professor inom marin ekologi, med fokus på havsmiljö, vid Umeå universitet. Hon säger i en intervju i Norran (13/7 2020) att Östersjön står inför storskaliga förändringar om utsläppen av näring och växthusgaser fortsätter: ”Den ekologiska balansen kan rubbas och arter som finns här i dag kan försvinna”.
Prognosen för Östersjön är dyster. Alltför lite görs.
Trots att länderna runt Östersjön är väl medvetna om vad som händer under ytan tas hoten inte på tillräckligt stort allvar.
Och när dessutom opinionen bland allmänheten är svag – förutom när algblomningen är som värst på badstränderna, miljöengagemanget är riktat åt annat håll – är det lätt för politiken att prioritera annat. Den samlade viljan hos Östersjöländerna är, trots avtal och utsläppstak, alltför svag.
Det blir nog att bada i en plastpool på gräsmattan.
Fotnot: Med Östersjön menas, från norr till söder, Bottenviken, Bottenhavet, Finska viken, Rigabukten och det som kallas för egentliga Östersjön.