Filippa Mannerheim, lärare, författare och journalist, är en av de tydligaste rösterna i svensk skoldebatt. 2021 publicerades hennes bok “Konsten att undervisa – en bok om lärares hantverk” som lyfter fram vilken stor skillnad traditionella undervisningsmetoder, läraren som kunskapsförmedlare och tryckta läroböcker gör för barn och ungas möjligheter att inhämta kunskap. Parallellt med att skriva arbetar Mannerheim som lärare. En sådan lärare som fokuserar på kunskap och inte på att dansa tiktok-danser eller experimentera med olika ovetenskapliga metoder. Men kanske inte länge till.
På twitter skriver Filippa Mannerheim uppgivet den 1 december: “Min lärarroll är på utdöende i det här skolsystemet och jag orkar inte försöka upprätthålla den själv i motvind. Jag vill inte vara lärare längre. Låt Magister Nordström och hans lärargäng ta över”
Nordström är till skillnad från Mannerheim en lärare som vill vara kompis och lägger skoltid på att göra “content” med eleverna till sociala medier. Filmer som läggs ut på hans kanaler i en aldrig sinande ström, vilket genererar både pengar och uppmärksamhet. Han har prisats på lärargalor, bjuds in till skolledarkonferenser och föreläser för lärarstudenter och kollegor. I Maktbarometern, Medieakademins mätning över vilka svenskar som är mäktigast på digitala kanaler, kom han 2021 hästlängder före dåvarande utbildningsminister Anna Ekström (S).
Det är precis en sådan lärare som huvudmän, skolmyndigheter och politiker tycks vilja ha. Annars hade de rimligtvis satt stopp för dumheter som entreprenöriellt lärande, myter om olika lärstilar, eller otyget att byta ut fysiska läroböcker skrivna av experter mot digitala plattformar. Det har inte skett. Tvärtom. Det är uppenbarligen lätt att säga att man vill ha världens bästa skola men betydligt svårare att göra något åt den situation som lett till att svenska barn och ungdomar faller i internationella kunskapsmätningar, har svårt att läsa längre texter på sitt eget modersmål och saknar grundläggande kunskaper om vår demokrati.
Sedan en tid tillbaka har vi en ny skolminister, Lotta Edholm (L). Hon säger sig vara skeptisk till den långtgående digitalisering som drevs fram av tidigare utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) och har påtalat vikten av tidiga insatser för att stödja barn som behöver extra hjälp. Gott så. Men det behövs mer, mycket mer. Som en nedläggning av Skolverket. Myndigheten som genomsyras av antiintellektuella föreställningar och som vägrar släppa taget om allt från 70-talets flumskoleidéer till 90-talets entreprenörshets och 2000-talets digitaliseringssjuka.
Skolverket har bland annat som uppdrag att “stödja utvecklingen och förbättringsarbetet i förskola och skola”. Av allt att döma har myndigheten med sin fäbless för progressiv undervisning och postmodernistisk kunskapssyn istället bidragit till ett omfattande försämringsarbete. Om inte de lärare – Filippa Mannerheim och många andra – som tack vare ryggrad och ett gediget förtroende för det som är vetenskap och beprövad erfarenhet – bär kunskapsskolan på sina axlar, ska kasta in handduken behöver skolministern agera omedelbart.
Våra barns skoltid går inte i repris. Framtiden är här och nu. Skrota Skolverket, sätt stopp för tramset och ge barn rätt till riktiga lärare och riktiga böcker i alla ämnen.