Som väntat blev Moderatledaren Ulf Kristerssons besked till talman Andreas Norlén (M): Sonderingsuppdraget går framåt, vi är nästan där, vi är nästan i mål, men jag behöver några dagar till för att reda ut de sista detaljerna.
Det fick han. Nästa deadline är fredag (14/10 2022) förmiddag. Då ska Kristersson slutrapportera till talmannen. Om det sedan går enligt plan bordläggs ärendet en första gång på fredag, en andra gång på lördag för att landa i en statsministeromröstning på måndag.
Det var en fåordig Ulf Kristersson som mötte pressen efter mötet med talmannen. Det enda han egentligen sa var att förhandlingarna går bra, men att det fortfarande finns en del detaljer att reda ut kring ”sammansättningen” och ramverket för samarbetet.
Eftersom Ulf Kristersson försett sig själv med munkavle är det fritt fram för allehanda spekulationer.
Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna och Liberalerna inte pratar samma politiska språk. Det är en tänkbar ”detalj”. Vilka partier som ska bilda regering och hur de som hamnar utanför ska kompenseras sakpolitiskt är en annan. En tredje är att även om partierna vill gå i samma riktning så vill de gå olika långt. Att få ner uppgörelser på papper är alltid en grannlaga uppgift.
Samtidigt brådskar det. Förmodligen är det därför som talman Andreas Norlén kallat in riksdagen för en andra omröstning på lördag, en helgdag. Sverige måste snarast möjligt få en regering som kan ta tag i säkerhetspolitiken, i Nato-anslutningen, i energikrisen, i inflationen, i den annalkande lågkonjunkturen och en hel del annat.
Kan man som socialliberal skribent få hoppas på att Liberalerna är ett av de partier som ”krånglar”. Att de ser till att få så mycket utrymme och inflytande som möjligt. Att de står upp för det liberala tankegodset. Att de inte ”köper ner sig” – trots att man är minst.
För Liberalerna handlar det om politisk pålitlighet och politisk hederlighet. Den ”röda linjen” gentemot Sverigedemokraterna ska hållas, det ska sopas både flitigt och grundligt framför egen dörr.
Gör man inte det kommer striden mellan partiets högerfalang och vänsterfalang att blossa upp igen.
I valrörelsen ingav Johan Pehrson, partiledaren, förtroende med sin folklighet. Att agera ”killen vid grillen” kan man komma en bra bit med, men det behövs också klara politiska ställningstaganden och en tydlig politisk linje. Liberalerna måste veta vad de vill och agera med kraft.
Nu har Ulf Kristersson två dagar på sig för att få de sista detaljerna på plats.
Även om mycket talar för att han lyckas är ingenting klart förrän det är klart.