Att skaffa husdjur är ingen rättighet

Socialdemokraterna vill stoppa vinstintresset i veterinärbranschen. Det är ett dåligt förslag.

Att vara husdjursdjursägare är långt ifrån gratis.

Att vara husdjursdjursägare är långt ifrån gratis.

Foto: Caisa Rasmussen/TT

Ledare2024-07-15 08:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Nyheten i korthet

  • Socialdemokraterna föreslår att stoppa vinstintresset inom veterinärbranschen för att sänka priserna och göra djurägande mer tillgängligt för alla.
  • Artikelförfattaren argumenterar mot detta, menar att djurägande inte är en rättighet utan ett val som kräver ekonomisk förmåga.
  • Författaren stödjer dock delar av förslaget, som att veterinärer bör vara huvudägare i djursjukvårdsföretag och att veterinärbolagens ansvar bör tydliggöras med krav på ökad pristransparens.

Att vara djurägare är långt ifrån gratis. Oavsett om det är en katt, en hund eller en häst så kostar det. För katter behövs framför allt foder. Detsamma gäller för hundar, men här är det inte ovanligt att även en dyr dagisplats tillkommer. För hästar gäller förstås både foder och stallplats. Men också mycket annat. Djuret ska vaccineras, hovarna ska verkas och tas om hand på olika sätt. Därtill, oavsett om det är en katt, hund eller häst behövs både en buffert och en försäkring utifall att någonting oförutsett skulle hända.

För DN berättade en kvinna att hennes elva år gamla chihuahua fick en infekterad tand. Kostnaden för att behandla tanden skulle landa på någonstans mellan 8 000 och 16 000 kronor (DN 1/7). Det är mycket pengar för de flesta människor.

Nu lyfter Socialdemokraterna frågan om vinster i veterinärbranschen. Föga förvånande vill partiet stoppa dem. I förslaget skriver S att det inte ska vara en klassfråga att ha hund eller katt. Partiet hänvisar till att höga kostnader för veterinärbesök sätter stopp för människor att skaffa ett husdjur. Man föreslår att samhället kliver fram, ökar konkurrensen på veterinärmarknaden och hejdar vinstjakten för att sänka priserna.

Helt uppenbart är sossarna ute och cyklar. Att skaffa husdjur är ingen rättighet! Det är ett val som människan är fri att göra om hon vill och kan. Men det kräver att hon har råd med husdjuret och dess omkostnader, sådana som man kan planera för såväl som oförutsägbara – som ett akut veterinärbesök.

Vinster inom veterinärbranschen är i sig avgörande för att djursjukhus ska existera. Privata aktörer skapar ett utbud som annars inte skulle finnas. Intresset för vinst blir även en morot för den som tar steget och startar upp sin verksamhet. Vem ska inte belönas därför att denne tar risker och faktiskt vågar? Veterinärbranschen är dessutom en helt fristående marknad där det inte pumpas in skattemedel från något håll. 

Enskilda veterinärer har sällan kapitalet att inrätta ett högteknologiskt djursjukhus som erbjuder den bästa vården. Ska staten gå in och finansiera djursjukhusen? I den bästa av världar, absolut. Men med tanke på att vården för människan redan går på knäna är det – tyvärr – långt ifrån aktuellt. Det är därför helt rimligt att privata aktörer möjliggör avancerad vård.

Det finns samtidigt delar av det som Socialdemokraterna lyfter som är värt att överväga. Att veterinärer ska vara huvudägare i företag inom djursjukvård är till exempel fullt rimligt. Det är de yrkesverksamma som besitter spetskompetensen. Det är tveklöst ett problem när stora riskkapitalbolag köper upp veterinärmarknaden, i princip skapar monopol i vissa områden och chockhöjer priser. Därmed inte sagt att man inte ska få göra vinst.

Att S även föreslår att man bör tydliggöra veterinärbolagens ansvar med krav på ökad pristransparens är även det rimligt. Att som i exemplet ovan, djurägaren fick veta att veterinärkostnaden skulle hamna någonstans mellan 8 000 och 16 000 kronor, är befängt. Djursjukhus måste kunna ge tydliga och direkta prisindikationer för att möjliggöra jämförelser mellan olika kliniker.

Även förslaget om att utreda utformningen av tariffsystem är välkommet. Att utforma riktlinjer för prissättningen skulle sannolikt leda till mer konsekventa kostnader över hela landet. Till syvende och sist handlar dock ägandet av ett husdjur om ett individuellt val. Har du inte råd med ett husdjur ska du självfallet inte skaffa ett! Framförallt för djurets skull.