Mellan 2021 och 2023 ökade Tyskland sin export av fordon till Armenien med 1 200 procent. Den uppgick då till 1,3 miljarder kronor. Det finns ingenting normalt i dessa siffror. Men de blir mer begripliga om man vet att Armenien under samma period fyrdubblade sin totala export till Ryssland.
Det är så västföretag och ryska aktörer kringgår sanktioner. Varorna skickas till Ryssland via tredje land. De ekonomiska hjulen snurrar vidare och den ryska krigskassan fylls på. Men det är bara en del av problemet. Mer anmärkningsvärd är den roll som västföretag fortsätter spela i den ryska krigsindustrin.
Särskilda sanktioner finns på plats för att förhindra detta. EU, USA och Ukrainas övriga allierade har ringat in ett femtiotal produkter – ”common high priority items” – som har en nyckelfunktion för tillverkningen av avancerade vapen. Det handlar i huvudsak om mikroelektronik samt kommunikations- och navigationsutrustning.
Resultat: I slutet av förra året var Ryssland nästan tillbaka på 2021 års nivå när det kommer till import av alla dessa militärt kritiska varor. Det konstateras i en rapport från den Brysselbaserade tankesmedjan Bruegel och Kyiv School of Economics. Enligt analyser av handelsdata köpte Ryssland förra året sådana varor till ett värde av 130 miljarder kronor, tack vare olika tredjelandsupplägg.
Det innebär inte att sanktionerna saknar effekt. Vid deras införande 2022 skedde en nedgång som varade i några månader. Exportkontrollerna innebär också att Ryssland nu måste betala högre priser för samma varor – importvolymen har minskat.
Men problemet kvarstår. Ta luftkriget. I den ena änden levererar västländerna luftvärn till Ukraina. I den andra änden fortsätter väst förse Ryssland med material som används för att bygga de missiler som skickas mot ukrainska städer. USA dominerar också här. Vid sidan av kinesiska Huawei är amerikanska Intel, Analog Devices, AMD och Texas Instruments topp fem komponentleverantörer till ryska vapen.
Rysslands import direkt från EU och USA har ersatts av transport via andra länder. Centralasien och Kaukasien ökar i betydelse. Men allra viktigast är Kina inklusive Hongkong som står för tre fjärdedelar av slutexporten av krigskritiska komponenter till Ryssland. Därefter kommer Turkiet och Förenade Arabemiraten som bidrar med tio procent tillsammans.
Hur ska man bekämpa detta och lyckas upprätthålla den hårda kärnan i befintliga sanktioner mot Ryssland? Leveranserna av de krigskritiska produkterna består av över en miljon transaktioner som myndigheter saknar möjligheter att undersöka, leda i bevis och slå ner på. En mer framkomlig väg, som föreslås av många sakkunniga, är att tvinga komponenttillverkarna att göra jobbet själva. De ska bevisa att de har gjort sitt yttersta för att kontrollera att deras produkter inte hamnar i Ryssland. De som inte lever upp till kraven ska tvingas betala höga böter eller, som en yttersta åtgärd, bli uppsatta på det amerikanska finansdepartementets sanktionslista vilket i praktiken dödar ett sådant företag.
Det är en form omvänd bevisbörda men en nödvändig sådan. Det omedelbara syftet är att stoppa rysk vapentillverkning. Men det handlar även om allmän efterlevnad av beslut om sanktioner. Utan det är västländerna tandlösa.