Om du inte kan säga vad du menar kan du heller inte mena det du säger.

När Puyi – Qingdynastins och Kinas siste kejsare – för första gången möter sin handledare, den brittiske diplomaten Reginald Johnston, får han veta hur viktigt det är med ord och ords betydelse. Att man måste kunna säga vad man menar.

Om det ”bara” var tungan som råkade slinta på KD-ledaren Ebba Busch får vara osagt.

Oavsett vilket är hennes uttalande i Ekots lördagsintervju – som publicerades under fredagen – ett av de mera uppseendeväckande av en partiledare för ett svenskt riksdagsparti.

Så vad sa hon?

”Vi har alltså minst hundra skadade poliser, och den stora frågan som borde ställas är: Varför har vi inte minst hundra skadade islamister, hundra skadade kriminella, hundra skadade upprorsmakare? Vi hade personer som tog till sten i syfte att döda svensk polis, räddningstjänst och i vissa fall sjukvårdspersonal. Frågan som borde ställas är: Varför sköts det inte skarpt?”

Lite senare försökte hon i TV4:s Nyhetsmorgon förklara vad hon egentligen försökte säga: ”Det var i flera fall motiverat att skjuta”, och så menade hon att hennes ifrågasättande om varför polisen inte sköt skarpt under påskhelgens kravaller blivit vantolkat.

Då är frågan: Varför sköt inte polisen skarpt? Polisen är ju den huvudsaklige utövaren av statens inre våldsmonopol, det vill säga den maktutövning – ytterst med dödligt våld – som riktas mot inre fiender.

Svaret är, med stor sannolikhet, att den inte ansåg att det var nödvändigt.

Vilket för oss vidare till kärnan i Ebba Buschs senaste utspel: Vem är det som ska bestämma om det ska skjutas skarpt eller inte. Är det utbildade poliser som befinner sig på plats eller är det kristdemokraternas partiledare?

Svaret är självklart.

Lika självklart är det att det är oacceptabelt att så många poliser skadades i kravallerna. Nu måste det snabbutredas hur de ska kunna skydda allmänheten och sig själva bättre.

Under ledning av Ebba Busch har Kristdemokraterna vandrat långt högerut. KD har blivit ett parti med en partiledare som hela tiden vill visa att ”här är det hårdhandskarna på”.

Det är inte ovanligt att Ebba Busch använder sig av radikala utspel för att väcka reaktioner. För att få utrymme i debatten. Den här gången gick hon för långt, förmodligen längre än planerat.

Att diskutera och debattera vad svensk polis behöver för att upprätthålla lag och ordning är en viktig debatt.

Men viktigt är också att säga vad man menar, om hon nu blev vantolkad.