Den svenska berggrunden dignar av sällsynta metaller och mineraler som efterfrågas av den gröna industrin.

Metaller som för tillfället ligger där de ligger. Mer eller mindre oåtkomliga tack vare allt krångligare tillståndsprocesser.

Bolidens vd Mikael Staffas menar till exempel att ”de senaste årens situation innebär att vi successivt avvecklar gruvnäringen i Sverige.”

Ett anmärkningsvärt uttalande fällt på en konferens anordnad av tankesmedjan Timbro i höstas.

Och då pratade han om gruvor i drift. Inte om nya.

Eller som Adam Danieli skrev i Timbros nättidning Smedjan (1/10 2021): ”Sedan miljöbalken infördes 1999 har inga nya gruvprojekt klarat sig igenom alla delar av den svenska tillståndsprocessen. Enbart ett antal förändringar av befintliga tillstånd eller utvidgningar av redan etablerad verksamhet har beviljats.”

Ständigt denna konflikt mellan olika intressen.

Sverige behöver mer el för att klara av den gröna omställningen. Men vindkraftverk får inte skymma utsikten, de orörda älvarna ska förbli orörda och kärnkraft ska vi inte ha. Räkna med svenska mått mätt fortsatt höga elpriser.

Sverige behöver mycket mer metaller och mineraler, för att klara av den gröna omställningen. Men gruvor det ska vi inte ha.

Sveriges rika berggrund, där flertalet av de mineraler som EU listat som kritiska finns, ger unika möjligheter att bidra till Europas klimatomställning. En möjlighet som inte utnyttjas.

Skogen är ett annat konfliktområde där olika intressen frontalkrockar. Det finns många, många fler.

Politiken måste snart bestämma sig för vilken väg Sverige ska ta.

Den gröna omställningen behöver massor av metaller och mineraler.

Om samhället ska kunna nå netto-noll-utsläpp kommer behovet av mineral att öka sex gånger jämfört med dagens behov – många gånger mer för vissa energikritiska metaller, enligt gruvnäringens branschorganisation Svemin.

En gång i tiden var malmen med och byggde Sverige. Nu kan den vara med och bygga Sverige en gång till. Ett grönt Sverige. Men då behövs det uppstramade tillståndsprocesser, lagstyrda tidsgränser för domstolarnas hantering av ärendena och en hel del annat.

Men framför allt behöver synen på svensk gruvnäring förändras.

Höga klimatambitioner är direkt kopplat till ett ökat behov av metaller och mineral. De kan antingen produceras så hållbart som möjligt i Sverige, eller i länder som Kongo (kobolt) och Kina (litium) där kraven på arbetsmiljö och ekologi får sägas vara högst begränsade.