Inte fri press. Rysslands president Vladimir Putin talar till kamerorna på sin årliga nyhetskonferens, men evenemanget är mycket väl regisserat.
Vad är en demokrati utan pressfrihet? Svaret är väldigt enkelt: en demokrati som inte längre fungerar. När oberoende journalistik inte längre kan granska offentlig makt, och när medborgarna inte längre kan lita på att få veta sanningen, förlorar demokratin sin själ. Det är pressfriheten som avslöjar korruption, granskar maktens mörka rum och som håller vår fria demokrati levande. Utan den lämnas makten oemotsagd och samhällets medborgare utan insyn i mycket av det som sker över våra huvuden.
Tyvärr sker inskränkningar av pressfriheten runt om i världen, och det värsta är: även i vår del där den är som starkast.
I våras presenterade den internationella yttrandefrihetsorganisationen Reportrar utan gränser sitt årliga pressfrihetsindex från 2024. Detta visade på en trend som tyvärr inte kan bli mer tydlig. Internationellt utmärker sig 2024 jämfört med tidigare år, genom en tydlig brist på politisk vilja att skydda journalisters rättigheter (RSF 2/5).
Rapporten visar även på ett systematiskt krympande av den globala pressfriheten. Självklart finns det globala skräckexempel som är särskilt allvarliga, som de senaste rapporterna om hur långa fängelsestraff, tortyr och hot mot anhöriga blivit vardag för den oberoende journalistkåren i Belarus sedan regimens valfusk 2020. Samtidigt ser vi också hur det inte bara är auktoritära regimer som motarbetar pressfriheten.
Alvin Hedström Sjölund är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Under pressfrihetens dag, den 3 maj i år skrev dåvarande bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell (M) och kulturminister Parisa Liljestrand (M) en debattartikel i Expressen om hur regeringen fördjupar sitt arbete för pressfrihet i världen (Expressen 3/5).
Att regeringen ökat sitt stöd till organisationer som stöttar fri journalistik, som European Endowment for Democracy (EED) och Prague Civil Society Centre (Pragcentret) är utmärkt.
Men det saknas självrannsakan när det kommer till det egna arbetet på hemmaplan. Det absolut värsta exemplet är från 2022 då riksdagen röstade igenom grundlagsändringen om utlandsspioneri, vilket gör det olagligt att i media avslöja uppgifter som kan skada Sveriges förhållande till andra stater eller internationella organisationer. Lagar som kan komma att försvåra journalisters möjligheter att rapportera om missförhållanden vid internationella samarbeten.
Utan en fri press har vi en demokrati som dör i tysthet. När sanningen tystas försvinner inte bara orden, utan också själva fundamentet för vårt samhälle.