Det brukar vara en formsak.
För kongressen att ge ett formellt och sista traditionstyngt godkännande av resultatet i presidentvalet.
Men den här gången blev det någonting helt annat. Missnöjda anhängare till president Donald Trump stormade parlamentsbyggnaden Kapitolium, som rymmer den amerikanska kongressens båda kamrar. De ledamöter som inte hann sätta sig i säkerhet utrustades med gasmasker och beordrades att låsa in sig på sina kontor.
Bilderna från Washington DC är overkliga. Hade det här skett i något mindre demokratiskt nogräknat land hade händelsen beskrivits som ett försök till statskupp.
Självklart bär Donald Trump ett stort och tungt ansvar för upploppen. Genom att i sten vägra godkänna valresultatet, trots avsaknaden av bevis, eller ens indikationer på att valfusk förekommit, har han i allra högsta grad medverkat till tumultet.
Och inte bara det. Han har genom sitt agerande försökt sätta den representativa amerikanska demokratin ur spel.
Den trumpska retoriken och agerandet har stundtals varit bortom det passande för en demokratiskt vald och en demokratiskt bortvald president.
USA:s anseende har fått sig en rejäl törn av både Donald Trumps retorik och av tumultet i Washington DC.
Det finns all anledning att bredda diskussionen nu när den amerikanska demokratins finrum skändats.
Frågan som måste ställas är: Vad höll polisen på med?
Det var ingen väl förborgad hemlighet att anhängare till Donald Trump planerade någon form av demonstration. Trots det var polisen kraftigt underbemannad när demonstrationen förvandlades till upplopp och kaos.
Men vi måste också ställa oss frågan vad vi i Sverige – nationellt, regionalt och lokalt – gör för att skydda offentliga personer och politiker, det vill säga de som vi i representativ demokratisk anda valt att representera oss.
I september 2001 blev kungen ”tårtad” när han besökte Varberg. Det har även Leif Pagrotsky, Marit Paulsen, Bosse Ringholm, Göran Hägglund och Jimmie Åkesson med flera blivit.
Att polisen och säkerhetspolisen inte kan skydda kungen och våra folkvalda från den typen av angrepp är ett fiasko.
På det lokala planet, i Skellefteå, fick Emilia Ådin nog. Lämnade över ordförandeklubben i kulturnämnden efter ett antal verbala och skriftliga påhopp. Kommunalrådet Lorents Burmans garageuppfart fylldes med sopor.
Det är förvisso en bra bit från händelserna i Washington.
Men frågorna är desamma: Vad gör samhället, vad kan samhället göra för att skydda våra demokratiska institutioner och våra demokratiskt valda företrädare. De som blir allt färre i takt med att samhället förändras och förråas.
Polisen kan i varje fall inte vara underbemannade när demokratin är under attack, eller riskerar att bli det.
Hur mycket vi än försöker förneka det, hur mycket vi än försöker blunda finns det krafter även i Sverige som ser demokratin som sin fiende. Det är bara att hoppas på att säkerhetspolisen håller reda på deras göranden och låtanden.
Den 20 januari 2021 får USA en ny president, Joseph Robinette Biden Junior, eller kort och gott Joe Biden. Han blir den 46:e i ordningen. Och Trump skriver i ett uttalande att det ska bli en ordnad övergång. Så bra. Men inte ens i det löftet avstår han lögnen, utan vidmakthåller att han motsätter sig valresultatet och att han har fakta på sin sida.
Det är ett splittrat, polariserat land som Joe Biden får ta över. Donald Trump lät sprickorna vidgas. Ställde folkgrupp mot folkgrupp. Lät det högerextrema våldet få fotfäste genom att inte distansera sig från det.
Det man kan glädja sig åt, trots allt, är att Trump snart skrivs in i historieböckerna. För den här gången.