Socialstyrelsens rättsliga råd är en rättsosäker och förlegad instans som inskränker kvinnors rätt till abort. Det menar ett antal debattörer på DN Debatt (29/5). Bland de som undertecknat finns bland annat Malin Bergman, ordförande för Centerkvinnorna, Christer Borgfeldt Lund, ordförande, SFOG (Svensk förening för obstetrik och gynekologi), Cecilia Elving, ordförande, Liberala kvinnor, Eva Nordlund, ordförande, Svenska barnmorskeförbundet och Annika Strandhäll, ordförande, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Det är tunga namn, väl insatta i frågor som rör kvinnors rättigheter och de avvägningar som görs inom kvinnosjukvården.
– Vid en första anblick kan Rättsliga rådet se ut som en rimlig lösning på en känslig och för staten svårhanterad fråga. Men konstruktionen har också tydliga och för enskilda abortsökande potentiellt katastrofala brister, skriver de.
Bakgrunden är att abortlagstiftningen, som nu fyller 50 år, ger kvinnor rätt att själv besluta om att avsluta en graviditet fram till vecka 18. Under de fyra efterföljande graviditetsveckorna går det också att göra abort, men bara om det finns synnerliga skäl. Det är Socialstyrelsens rättsliga råd som avgör ifall det finns synnerliga skäl. Rådet består av läkare, kuratorer, företrädare för Socialstyrelsen samt riksdagsledamöter. Ordförande i det rättsliga rådet är en juristdomare.
Bland synnerliga skäl räknas fosterskador samt sociala faktorer som till exempel att den blivande modern är väldigt ung, lider av psykisk ohälsa eller har ett tungt missbruk. Exakt på vilka grunder rådet fattar sina beslut är dock oklart. Varken lagen eller dess förarbeten tydliggör exakt vilka synnerliga skäl rådet ska ta hänsyn till. Diskussionerna som föregår besluten sker i enrum och det finns heller inga protokoll att ta del av efter deras möten. Därför blir det omöjligt för utomstående att få en bild av hur rådets praxis utvecklats. Det tycks dock skifta över tid hur sena aborter kan tillåtas.
Andelen avslag av sociala skäl har till exempel fördubblats sedan 2019. 2022 avslogs 26 procent av ansökningarna mot endast 13 procent tre år tidigare. Ansökningarna gällande fosterskador beviljas i princip alltid.
Debattörerna kräver nu en översyn av det Rättsliga rådet och en beslutsprocess med större insyn för att “enskilda kvinnor ska få större makt över sina liv”.
Ambitionerna är goda. Samtidigt är de sena aborterna av sociala skäl ingen enkel fråga. När man närmar sig halva graviditeten har fostret utvecklat många av de egenskaper som gör oss mänskliga. Det finns heller ingen knivskarp gräns för livsduglighet och därför är det rimligt med viss försiktighet. Det är därtill tveksamt om det bör finnas en offentlig checklista på vad man bör anföra för att få ett ja. Varje fall är unikt.
Även om debattörerna har viktiga poänger skulle en ökad andel sena aborter inte vara en god idé. En följd skulle nämligen bli att ett ökat antal friska foster skulle aborteras. Den som vill värna aborträtten och strävar efter att den står stark och respekteras även i framtiden måste inse att det finns ett gränsland där en skyddsvärd individ blir två och att det kanske inte alltid är en rimlig lösning att göra abort i vecka 21.