Det finns skatter, och så finns det skatter.

Några uppfyller sitt syfte, andra gör det inte.

Oavsett vilket dignar svenska löntagare och företagare under det fjärde högsta skattetrycket bland världens OECD-länder.

Det behövs skatter. De finansierar välfärden och infrastrukturen, bland mycket annat. Däremot behövs det en diskussion om skatternas storlek, vad pengarna används till och hur skatterna ska fördelas och utformas.

Det höga svenska skattetrycket har blivit ett politiskt dilemma. Reformer gör en regering populär. Men reformer kräver mer (skatte)pengar – eller en omfördelning av resurserna. Och skattehöjningar brukar sällan vara populära.

Det brukar sägas att nöden är uppfinningarnas moder. I det här fallet är det skattenöden som är det. Uppenbarligen vill den socialdemokratiskt ledda regeringen – i popularitetens namn – inte vill ha några generella skattehöjningar.

Då tar man till en annan taktik.

Med klimathotet som murbräcka och fanbärare höjs och/eller införs nya skatter. Att några av dem inte är speciellt bra för miljön är en helt annan sak. Det tycks inte bekymra regeringen.

Miljöskatter förvandlas till fiskala skatter, det vill säga pengar rakt in i kassavalvet.

Ett exempel på detta är plastpåseskatten. Den infördes i månadsskiftet april/maj och innebär att huvuddelen av vad du betalar för plastpåsen är skatter och moms.

Men är det bättre för miljön, och därmed en miljöskatt?

Ser man till mikroplaster och nedskräpning på land och i hav så är det bättre. Ser man däremot till klimatavtryck, försurning, övergödning och vatten- och landanvändning så är det inte bättre. Förutsatt att plasten i påsen är återvunnen.

Det konstaterar IVL Svenska Miljöinstitutet i en rapport.

En rapport från Miljøstyrelsen, den danska motsvarigheten till Naturvårdsverket, pekar på att vanliga plastpåsar har lägst miljöpåverkan, under förutsättning att den återanvänds som bärkasse eller soppåse.

Ett annat exempel är den planerade kemikalieskatten på kläder och skor. Initiativet är lovvärt. Här handlar det inte om vilka farliga ämnen som helst. Några är cancerframkallande, andra är hormonstörande, vissa är allergiframkallande.

Den statliga utredning som nyligen presenterades konstaterade att drygt åtta av tio av alla kläder och skor som säljs i Sverige är ”giftfria”. Ändå ska alla som handlar med kläder och skor betala en skatt på upp till 75 kronor per kilo från 2021.

Inte ens miljömärkta skor och kläder, som inte får använda de ämnen som nu ska beskattas, slipper undan.

Skulle det visa sig att varorna är ”giftfria” kan importören/tillverkaren kräva tillbaka inbetald skatt. Men då behåller staten fem procent som tack för besväret och visat intresse.

Att den S-ledda regeringen väljer att lägga fram sådant förslaget just nu, mitt under brinnande coronapandemi, när hela modebranschen kämpar för sin överlevnad, är bland mycket annat okänsligt och rena rama galenskapen.

En gång i tiden sjöng den oförliknelige Peps Persson om falsk matematik.

Tror inte att regeringen sjunger, men hade den gjort det hade de kunnat sjunga om falsk skattemarknadsföring.

Att bestatta svenska företag och löntagare i miljönyttans namn, med skatter med tveksam miljönytta, handlar bara om en sak: Att hitta på nya sätt att beskatta medborgarna.

Om det är bättre eller sämre för miljön är uppenbarligen av underordnad betydelse.