De som hade det svårt har fått det än svårare

Rädda barnens stödchatt för personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck har fått ta emot rekordmånga samtal. Enligt organisationen en konsekvens av pandemin.

De som lever med hedersförtryckets bojor får inte umgås med vem de vill – och absolut inte fritt välja kärlekspartner.

De som lever med hedersförtryckets bojor får inte umgås med vem de vill – och absolut inte fritt välja kärlekspartner.

Foto: Charlie Riedel/AP Photo/TT

Ledare2021-03-26 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De hade det svårt redan innan pandemin slog till.

Alla de barn och unga, främst flickor, som lever med hedersförtryckets bojor. Som förväntas värna sitt släktnamns heder, som inte får umgås med vem de vill, som inte får inte klä sig som de vill och som absolut inte fritt får välja kärlekspartner.

Under pandemin har de fått det än svårare. Rädda barnens stödchatt för personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck har fått ta emot rekordmånga samtal. Att fler tar kontakt är enligt organisationen en konsekvens av pandemin.

I en ny rapport ”Allt jag inte får göra” har Rädda barnen sammanställt vittnesmål från ungdomar under pandemin. Det är ett skrämmande vittnesmål från ett Sverige bak stängda dörrar där hedersrelaterat våld och förtryck hör vardagen till.

Alice pappa satte upp en hasp på dörren. Nu kan hon inte lämna rummet utan att någon öppnar för henne.

Laila vill gå och bada med mina kompisar. Men hon kan inte. Hon äger ingen baddräkt eller bikini.

Gina identifierar sig som transperson. Föräldrarna och mammans släkt hotar döda henne om hon lever ut sin identitet.

En annan flicka skriver: ”Jag får inte ha sex, får inte vara hemma hos killar, inte gå ut på fest, vara sent ute – inte ens om jag ska på promenad”. Hon längtar tillbaka till skolan. Där slipper hon hemmets ständiga övervakning.

Och så fortsätter det. Vittnesmål efter vittnesmål.

Trots att Sverige sannolikt är ett av de länder i västvärlden där hedersförtrycket fått mest uppmärksamhet så är problemet fortfarande akut. Och mycket talar för att det blir värre.

Då räcker det inte med att aldrig glömma morden på Pela Atroshi och Fadime Sahindal. Samhället har en plikt att lyssna på hederns offer. Vi har alla en plikt att lyssna på dem. Och agera.

Vi lever mitt i en pandemi. Delar av samhället har satts på spatlåga. Men inte hedersförtrycket. Däremot har färre sociala kontakter – i skolan och på fritiden – gjort att det blivit betydligt svårare att upptäcka.

Varje människa har rätt att leva, tro och älska som den vill i Sverige. Ingen ska behöva leva under hedersförtryck. Så står det på Liberalernas hemsida. Det handlar om att varje människas frihet måste försvaras.

Samhället måste bli bättre på att upptäcka när barn och unga lever i en hederskontext, bättre på att lyssna, bättre på att utreda. Slutna samhällen i samhället där individuella fri- och rättigheter sätts på undantag måste motverkas.

Vi måste alla ta barns och ungas rop på hjälp på största möjliga allvar. Oavsett om vi lever i en pandemi eller inte.