I oktober 1957 sände Sovjetunionen upp Sputnik 1, den första satelliten i omloppsbana. Bara en månad senare var det dags igen, då med Sputnik 2 och den för eftervärlden så uppmärksammade hunden Lajka.
Två år senare blev Luna 2, visserligen efter en kraschlandning, den första farkosten som nådde månen. Även den under sovjetisk flagg. 1961 var Jurij Gagarin den första människan i omloppsbana runt jorden.
Från amerikanskt håll gjordes under samma tid också försök att ta sig ut i rymden, även om man inledningsvis låg efter de sovjetiska framstegen. Att kunna kontrollera rymden var ett bevis på den egna stormaktens teknologiska förträfflighet.
Kapplöpningen om rymden skulle med tiden ebba ut, inte minst efter den amerikanska månlandningen. Genom att USA satt den första mannen på månen 1969, förändrades rymdkampens karaktär. Sovjetunionen gjorde några ytterligare försök, men riktade med tiden om sitt fokus på rymdstationer.
Men det mänskliga intresset för rymden har varken före eller efter rymdkapplöpningen upphört. Idag syns tecken på en ny sorts kapplöpning, en kapplöpning där både länder och privata företag, är inblandade.
Kina landade på månens baksida 2019. Där har man gjort metall- och mineralfynd, bland annat sällsynta jordartsmetaller som lantan och platina. Även för oss på jorden okända mineraler har hittats. Enligt en artikel från SVT Nyheter (16/10) ser nu ett flertal stater, världen över, rymden och månen som tänkbara källor för naturresurser. James Bridenstine, tidigare chef på Nasa, har spått att man under innevarande århundrade kommer att kunna börja bryta sällsynta jordartsmetaller på månen.
Det kan kännas långsökt att man på jorden vill bryta metaller och mineraler på månen. För att förstå det måste man se till den politik som omger de sällsynta jordartsmetallerna här nere på jorden.
De sällsynta jordartsmetallerna används idag inom en rad områden. Metallerna utgör viktiga komponenter i exempelvis permanentmagneter, fiberoptik, bildskärmar, katalysatorer och legeringar. I många av de produkter som är tänkta att ligga till grund för grön omställning och minskat fossilberoende, såsom vindkraftverk, lågenergilampor och elbilar, är de sällsynta jordartsmetallerna en nödvändighet.
Samtidigt sker utvinningen av dessa metaller till allra största del i Kina och ett fåtal andra platser. Nittioåtta procent av EU:s import av sällsynta jordartsmetaller och åttio procent av amerikanska företags användning kommer från Kina. Det har lett till ett europeiskt och amerikanskt handelsberoende som de gärna vill bryta.
Därför har jakten på de sällsynta jordartsmetallerna blivit en del av en ny kapprustning enligt Totalförsvarets forskningsinstitut, då mellan USA och Kina. Återigen med rymden som arena.
Här på hemmaplan, i Sverige, såväl kring Gränna, Bergslagen och Kiruna finns fyndigheter, samtidigt sker ingen brytning. En gruvdrift på dessa metaller skulle inte bara snabba på omställningen bort från fossilberoende, det skulle dessutom kunna vara en del av att minska den storpolitiska kamp som kringgärdar metallerna. Det skulle vara en lägre hängande frukt än att börja med irreversibel metall- och mineralbrytning på månen.