Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) anser att det generella strandskyddet inte ska gälla för små sjöar och smala vattendrag.
Strandskyddet är och har varit en i det närmaste oändlig debattföljetång. Enskilda exploatörer och kommuner som vill maximera avkastning och uppföra attraktiva bostäder i premiumläge har gjort allt för att komma undan de strikta reglerna om att man inte får bygga nära vattnet. Naturskyddsföreningen och medborgare i allmänhet som uppskattar att kunna röra sig fritt i närheten av vatten har tvärtemot argumenterat för att strandskyddet inte får rubbas. Nu blir det förmodligen ändå så.
Häromdagen presenterade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) ett förslag från regeringen som innebär uppluckringar i strandskyddslagstiftningen. Främst handlar det om att generellt strandskydd inte längre ska gälla vid små insjöar och smala vattendrag. Syftet är att skapa ett tydligare och mer ändamålsenligt strandskydd med bättre förutsättningar att kunna bygga i strandnära lägen.
Det är en rimlig förändring. Särskilt som länsstyrelserna, om de bedömer att behov finns för att vattendragen är av särskild betydelse, antingen av allemansrättsliga skäl, för att människor ska kunna använda området för rekreation som bad, fiske och promenader eller av naturskyddsskäl, ändå ska kunna införa strandskydd även vid små sjöar, bäckar och åar.
Det generella strandskyddet föreslås inte längre gälla vid smala vattendrag som detta dike.
I grunden är strandskyddet oerhört viktigt. Särskilt stor betydelse har det längs våra kuster där marken ofta redan är hårt exploaterad och det sedan ett antal decennier pågår en omfattande smygprivatisering vilken hindrar både människor och djur att röra sig längs med eller ens komma nära vattnet. Men strandskyddslagen har ofta slagit blint vilket inneburit att samma regler som gäller på platser där stränderna är hårt ansatta, även omfattar små vattendrag långt ute på landsbygden där konsekvensen blir att människor helt i onödan hindras från att använda sin mark på det sätt de vill.
Den som till exempel vill bygga en liten stuga i nära anslutning till en liten sjö eller bäck har fått nej till att göra det, trots att det inte skulle störa någon eller påverka djur- och friluftsliv negativt. Det fyrkantiga strandskyddet har också bidragit till att hämma utvecklingen på landsbygden på andra sätt. Även det vill regeringen nu ändra på. Därför görs undantagen från strandskyddet för jordbruk, skogsbruk och fiskenäring mer generösa. Det införs också en ny möjlighet till dispens från strandskyddet för förvärvsverksamheter med begränsad påverkan på strandskyddet.
Malin Lernfelt är skribent på Liberala skrivarakademin.
– Detta är mycket efterlängtat och bidrar till att fler kan leva och verka nära naturen i hela vårt avlånga land, sade Pourmokhtari i samband med att förslaget lades fram.
Förhoppningsvis får en liberalisering de goda effekter regeringen hoppas på. Samtidigt är det viktigt att lättnaderna inte innebär att strandskyddet ifrågasätts även där, och när, det verkligen behövs. Det är ett reellt problem för både människor, djur och natur när tillgången till vatten och stränder begränsas allt för mycket. Särskilt runt tätorter, vid kuster och Sveriges större sjöar som Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Siljan och Storsjön. Såväl länsstyrelser som kommuner har nu en viktig roll att spela och måste ta ett ännu större ansvar för att värna de värden som oexploaterade stränder och vattendrag har. Misslyckas de kommer det att drabba både friluftsliv och naturvärden hårt.