Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj är fast besluten att stå upp för Ukrainas gränser.
Måndagen den 20 januari blev det ännu lite tydligare att den ukrainska verkligheten är på väg att komma ikapp Donald Trump. Det var visserligen naturligt att hans installationstal handlade mest om inrikesfrågor. Men det var ändå anmärkningsvärt att han inte talade explicit om kriget och inte ens nämnde Ukraina och Ryssland vid namn.
Det handlar nu inte bara om förväntningar från alla de tongivande ledarna i världen. Kriget var närvarande i Trumps budskap under hela valkampanjen. Det gick ut på att Joe Biden tillät kriget att starta, att det aldrig hade hänt med honom som president och att han snabbt och enkelt kommer att avsluta kriget bara han får komma tillbaka till presidentposten.
24 timmar kommer det att ta och det kommer att gå lätt, har Trump tidigare sagt, eftersom han känner Vladimir Putin liksom Volodymyr Zelenskyj mycket väl. Några preciseringar och klargöranden därutöver tyckte inte Trump att han behövde, eftersom detta handlar om göra en uppgörelse – ”make a deal” – vilket förutsätter att man inte visar sina kort än.
Efter valsegern började dock den inkommande Trump-administrationen att skruva ner förväntningarna, för att nu efter årsskiftet förklara att ett fredsavtal är månader bort.
Även det är en uppenbart överoptimistisk prognos, helt enkelt för att kriget drivs av två existentiella och helt oförenliga mål hos den som startade kriget och den som blivit angripen. Ryssland vill utplåna Ukraina som en självständig stat, medan Ukraina inte vill bli utplånat. Man vill förbli ett fritt land som bestämmer sina egna angelägenheter och inte blir angripen av Ryssland.
Rysslands president Vladimir Putin vill utplåna Ukraina som en självständig stat.
För ukrainarna handlar det inte bara om territorium utan just om liv och frihet som båda raderas ut överallt där Ryssland tar för sig av Ukraina. Det är denna strävan som gjort att Ukraina har kunnat stå emot aggressionen. Man har hållit emot Ryssland och tvingat väst att agera.
Våren 2022 fanns det stor tvekan i väst att ge betydelsefull militär hjälp till Ukraina. Under de första veckorna intog flera västledare en direkt vänta-och-se-position. Gör Ukraina tillräckligt med motstånd för att hjälpen ska vara värd det? Det gjorde de. Med i allt väsentligt egna krafter, med så gott som enbart egna vapen, slog Ukraina tillbaka den ryska framryckningen mot Kiev och Charkiv liksom mot gränsområdet i norra delen av landet.
Senare under 2022 bad ukrainarna om, fick och kunde använda västerländska vapensystem på precis det sätt som de hade sagt. Det bidrog till att Ukraina kunde fortsätta trycka bort de ryska styrkorna. De kastades till andra sidan Dnipro-floden och staden Cherson befriades.
Backar. President Trump har tidigare sagt att han kan få slut på kriget mot Ukraina på 24 timmar. Men nu låter det plötsligt annorlunda.
Efter två års vädjanden om att få lov att använda långräckviddiga västvapen mot mål på ryskt territorium gavs ett sådant tillstånd under 2024, bit för bit. Effekten blev omedelbar: färre bomber och missiler mot ukrainska städer nära ryska gränsen. Under tiden har Ukraina utvecklat egen kapacitet att slå mot flygbaser, vapenlager, bränsledepåer, oljeraffinaderier och annat långt inne i Ryssland. Man har även genomfört en markoffensiv och kontrollerar nu en bit av ryskt territorium.
Ja, Ryssland rycker fram utmed en stor del av fronten och läget är svårt. Men ukrainarna fortsätter att slåss för att de inte har något val och för att de är kapabla. Allt detta kvarstår oavsett vad någon på andra sidan Atlanten gör.