Debatten om krisen inom den svenska skolan har pågått under lång tid och ingen som är insatt i frågan kan ha missat att dagens allvarliga situation har flera orsaker. Såväl kommunalisering, ogenomtänkt digitalisering, undermålig lärarutbildning, kunskapsföraktande läroplaner och ett betygssystem inte ens lärarna tycks förstå har bidragit till kaoset. Dessutom har friskolereformen lett till ett antal oönskade effekter.
Att erkänna att friskolereformen som skulle leda till bättre lärmiljöer och vara en vitamininjektion även för den kommunala skolan som inte längre skulle kunna missköta sitt uppdrag utan att riskera att förlora elever, har resulterat i ytterligare problem har varit plågsamt för de flesta liberaler.
Friheten, även för elever vars föräldrar inte tillhör den yttersta samhällseliten, att kunna välja och välja bort skolor är viktig. Likaså möjligheten för andra än offentlig sektor att bedriva undervisning. Långt före friskolereformen var flera av landets bästa skolor anrika privatskolor drivna av stiftelser eller ideella föreningar eller enskilda små kooperativa byskolor. Förhoppningen hos många när friskolereformen drevs igenom var att fler sådana skolor skulle startas.
Så blev det inte riktigt. Sverige har fortfarande förhållandevis få stiftelseskolor och inte särskilt många kooperativ. Istället domineras friskolesektorn i hög grad av vinstdrivande koncerner. Det hade visserligen inte varit något problem om alla dessa satte kvalitet för och kunskap först. Så är det tyvärr inte i dag. I stället plockas det ut miljoner ur skolföretagen samtidigt som eleverna inte får den undervisning de har rätt till. En del friskolor saknar såväl matsal som bibliotek och har alltför få behöriga lärare. Studier har även visat på långtgående problem med betygsinflation.
Regeringen har därför beslutat att man måste höja kraven på de fristående skolorna. Häromdagen aviserades ett tilläggsdirektiv till Utredningen om vinst i skolan (U 2022:08) med uppdrag att utreda hur kraven på ägare och huvudmän för fristående skolor, förskolor och fritidshem kan skärpas.
Bland annat vill skolminister Edholm (L) ta fram ett förslag på vinststopp under de första åren, samt om tillsynsmyndigheten beslutat att huvudmannen behöver åtgärda brister. Utredaren ska även föreslå hur man kan utforma en utökad ägar- och ledningsprövning.
Dessutom ska utredaren också ta fram förslag på skärpta sanktioner mot både kommunala och fristående verksamheter som bryter mot skollagen. Det är mycket välkommet. Inte minst eftersom vänsterns allt intensivare jakt på de fristående skolorna verkar ha fått både en och annan att glömma bort att det finns en hel del problem även hos kommunerna.
I grunden är det inte vilken huvudman som står bakom en skolverksamhet som avgör kvaliteten utan om verksamheten sköts seriöst. För de elever som berövas rätten till en god utbildning är det egalt om pengar som borde gått till undervisning försvinner till en skolentreprenör eller ned i ett kommunalt svart hål.
Så länge inte välfungerande friskolor kastas ut med badvattnet och rigida vinstregler omöjliggör uppskattad verksamhet är det dock utmärkt att en uppstramning görs. Oseriösa aktörer likt Thorengruppen eller JB-gymnasiet måste stoppas.