Vi vet inte, vi kan omöjligt veta.

Cementfabriken i Slite på Gotland är hotad. Ett produktionsstopp riskerar att lamslå byggsektorn. Under lång tid.

Hela anläggningsbranschen svävar i osäkerhet.

Det är därför som Byggföretagens senaste prognos över utvecklingen i branschen inte är en regelrätt konjunkturbedömning.

Om ett stopp i cementproduktionen hade drabbats Sverige hårt, hade det drabbat Skellefteå än hårdare. Mycket av bostadsbyggandet hade bromsats i ett läge där kommunen formligen skriker efter bostäder. När byggherrarna köar för att få bygga.

Påskyndandet av Norrbotniabanan hade förmodligen också försenats. För inte kan väl Trafikverket, eller någon av dess entreprenörer, ha betongslipers i lager så att byggnationen kan fortsätta utan dröjsmål.

Så här skriver Byggföretagen i sin konjunkturprognos med förhinder: ”Eftersom uppskattningsvis två tredjedelar av den totala bygg- och anläggningssektorn i dag är beroende av cement för att bedriva sin produktion står det klart att byggindustrins möjligheter att verka i Sverige till stor del är hotad inom en mycket snar framtid.”

Tillsammans med uppskattningsvis 175 000 jobb. Bara i byggbranschen. Lägg därtill alla kringjobb i närliggande sektorer.

Cementa hoppas kunna köpa en del kalksten från Nordkalk, som också bryter kalk på Gotland. Utredning pågår. Hur kalkstenen ska transporteras till Slite är dock en ännu så länge olöst utmaning.

Det går även att importera en del cement. Men att etablera fungerande logistikflöden tar tid, flera år, och när de väl är på plats innebär det både ökad klimat- och miljöpåverkan – mitt i den gröna omställningen – och säkerhetspolitiska risker.

För att inte tala om ökade kostnader. Som i slutändan – efter att ha drabbat bygg- och bostadsbolag, privata som kommunala – drabbar hus– och lägenhetsköparen. Det hela liknar den gamla barnramsan om katten på råttan, och råttan på repet …

När den socialdemokratiskt ledda regeringen – tack och lov – införde vad som närmast är att betrakta som en nödlag, för att möjliggöra fortsatt begränsad brytning av kalk, var det många som rasade.

Vänsterprofilen Björn Alling var måttligt imponerad av partiledningens beslut att köra över majoriteten i riksdagsgruppen: ”En kalldusch, ett svek och en partiledare som vek ner sig för industrins skräckpropaganda”, sa han till SVT Nyheter (13/10 2021).

Men om Björn Alling var måttligt imponerad, vad ska man då säga om Lisa Nåbo, ordförande i SSU, Socialdemokraternas ungdomsförbund: ”Straffa dem! Se till att det blir riktigt jävla dyrt att förstöra klimatet.” (Dagens Nyheter 18/10 2021)

I samma DN-artikel kallar hon statsminister Stefan Löfven för ”feg” och anklagar honom för att han fokuserat för mycket på samarbeten och för lite på att ”få saker och ting gjort”. Och så hoppas hon på en förändring med Magdalena Andersson som kapten på skutan.

Partiernas ungdomsförbund har en viktig roll att spela. De ska vara avantgardistiska, rebelliska och kaxiga.

Därför är det också svårt att ta alla deras utspel på allvar – oavsett parti.

Men eftersom det handlar om morgondagens politiker och makthavare varken kan eller ska deras utspel helt nonchaleras.

Stefan Löfven kontra Lisa Nåbo.

Inledningsvis kan konstateras att Stefan Löfven valt en helt annan vokabulär. Någon som hört honom svära i offentliga sammanhang?

Men i debatten om Cementas möjliga produktionsstopp hade han även valt en annan ingång, Sett till helheten, till Sveriges (och därmed också Skellefteås) bästa. Som han så många gånger påstått sig ha gjort från allehanda talarstolar.

Pragmatikern som inser vad ett totalstopp för cementproduktionen hade inneburit för Sverige, för den gröna omställningen. Om det till exempel inte finns några lediga lägenheter, var ska alla Northvoltarbetare då bo?

Byggföretagen vill inte sia om framtiden. Cementkrisen reser alltför många frågetecken. Och kan inte byggföretagen värdera vad ett eventuellt produktionsstopp hade inneburit är det svårt att se att någon annan ska kunna göra det.

Men låt oss konstatera att effekterna är svåröverskådliga, men att det kommer att märkas, att konsekvenserna kan bli mycket allvarliga.

För även om det finns många uppenbara fördelar med att bygga i trä så behövs cementen. Att bygga flerbostadshus i trä är till exempel svårt (omöjligt?) utan att först ha gjutit en bottenplatta i betong. Cementen behövs även till allehanda anläggningsprojekt.

Om inte riksdagspartierna delar den insikten är risken stor att den gigantiska expansion som Skellefteå befinner sig mitt i försenas, eller i värsta fall helt eller delvis rinner ut i sanden.