Året är fullt av temadagar.
Vad sägs om Internationella pizzadagen (1 januari), Knäckebrödets dag (19 februari), Dragspelets dag (6 maj), Höga klackars dag (17 september), Grannens dag (31 oktober) och så vidare.
Man kan undra hur många kloka huvuden som slagits ihop för att utse 22 november till Wienerbrödets dag och 4 december till Armbandsklockans dag. Det är omöjligt att ta alla mer eller mindre märkliga temadagar på allvar.
Må de som vill hylla knäckebröd, dragspel och kanelbullar göra det.
Problemet är bara att de mer eller mindre töntiga temadagarna skymmer sikten för de dagar som är viktiga: FN-dagar som Internationella dagen till minne av förintelsens offer, Internationella dagen för pressfrihet och Internationella dagen mot barnarbete. Med flera.
Eller varför inte torsdagens (27 oktober) temadag: Skolbibliotekets dag. Som får dela temadag med Internationella nalledagen, Internationella religionsfrihetsdagen och Alla svärmödrars dag.
Biblioteken har inte tagit speciellt stor plats i samhällsdebatten den senaste tiden. I valrörelsen fanns det viktigare saker att diskutera, tyckte politiker av allehanda politisk färg. De gånger biblioteken debatterats har det för det mesta handlat om de personer som använder biblioteken till annat än personlig förkovran och om dessa ska kunna beläggas med tillträdesförbud.
Själva innehållet – bibliotekarierna och böckerna – har det varit desto tystare om.
Om biblioteken tagit liten plats i samhällsdebatten så har skolbiblioteken tagit än mindre. Vilket de inte borde göra.
Lite statistik för att beskriva verkligheten: De kommunala skolorna i Västerbotten har 24 804 elever, de fristående 2 702. 21 procent av eleverna i de kommunala skolorna har tillgång till skolbibliotek med minst halvtidsbemanning. Motsvarande siffra i fristående skolor är 13 procent. Siffrorna är hämtade från rapporten ”Vad krävs för att en boksamling ska kunna kallas skolbibliotek?”, sammanställd av Facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor.
Bäst i klassen i kommunala skolor är Kronobergs län. Där har 72 procent av eleverna tillgång till skolbibliotek med minst halvtidsbemanning. Bäst i klassen i fristående skolor är Värmland. Där har 43 procent av eleverna tillgång till skolbibliotek med minst halvtidsbemanning. Det finns, med andra ord, en betydande förbättringspotential i skolorna i Västerbotten.
Biblioteken är viktiga. Det finns personer och familjer som inte har råd med böcker. Som måste prioritera ”mat på bordet”. De som redan innan pandemin och Rysslands invasion av Ukraina hade det kärvt har fått det än kärvare.
Skolbiblioteken är också viktiga. Barn som inte får lära sig att läsa, förstå den text som de läser, klara av att dra egna slutsatser och göra egna analyser riskerar att hamna i utanförskap hela livet.
Men det handlar inte bara om konsekvenser för individen. Det handlar också om konsekvenser för hela samhället. I tider där mindre demokratiska politiska fraktioner vinner mark är det oerhört viktigt att Sverige klarar av att vara ett land präglat av demokrati, bildning och utbildning. I den kontexten kan läsningens betydelse inte överskattas.
Det är problematiskt att mer än hälften av alla svenska elever aldrig får träffa en skolbibliotekarie. Det är en ren nonchalans som sänder ut signalen att böcker och läsning är överflödigt och inte ett måste i varje barns utbildning.
En kunnig skolbibliotekarie kan locka till läsning, entusiasmera. Vilket lär behövas.
Sveriges största statistiska undersökning av barns och ungas medievanor – Unga & medier 2021 – konstaterade att 2012 läste 23 procent av 17–18-åringarna dagligen. 2020 hade motsvarande siffra sjunkit till åtta procent.
Ring, varningsklocka ring.
För inte alltför länge sedan signerade Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna Tidöavtalet. Det råder ingen som helst tvekan om att det är Liberalerna som fått ta hand om skolpolitiken. Avtalet är fullproppat med bra liberal skolpolitik.
Bland annat står det att läsa: ”Författningsändringar alternativt myndighetsuppdrag om föreskrifter för mer likvärdig kvalitet på skolans verksamhet avseende bland annat minsta garanterad undervisningstid samt tillgången till skolbibliotek, laborationsutrustning, skolgårdar, elevhälsa i skolans lokaler samt läroböcker och andra läromedel av god kvalitet.”
Det är en bra utgångspunkt för skolbibliotekens upprättelse. För hela skolans upprättelse.
En sådan behövs om Sverige även fortsättningsvis ska vara ett land präglat av demokrati, utbildning och bildning.