Det var mycket tal om mörker, krig och brottsbekämpning vid årets första partiledardebatt i riksdagen den 17 januari. Framförallt från regeringspartierna. Såväl statsminister Ulf Kristersson (M) som energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) lade i princip allt sitt fokus på att prata om säkerhetsläget, försvaret, kriminalitet och om att vi svenskar måste samlas för att trygga vårt lands framtid. Eftersom det är vad som legat högst upp på såväl politikens som medias agenda den senaste tiden var det på ett sätt kanske inte så märkligt att det är vad moderater och kristdemokrater helst vill prata om. Samtidigt gjorde det ensidiga fokuset att det framstod som om att de som styr landet faktiskt helt tappat bort den fråga som just nu faktiskt är den allra mest akuta: det vill säga situationen inom sjukvården.
Alla regioner utom Gotland gick med underskott 2023 och man förväntar sig ett ännu tuffare ekonomiskt läge 2024. Lösningen är framför allt besparingar inom sjukvården och flera stora sjukhus runt om i landet har aviserat massiva personalnedskärningar.
Det är allvarligt. Inte minst med tanke på att Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, förra året kom med en rapport som visade att inget av de 27 akutsjukhus myndigheten granskat klarade att bedriva sjukvård på en acceptabel nivå. Personalbrist, vårdplatsbrist (vilket bottnar i samma sak), ökade vårdskador, sviktande patientsäkerhet och långa väntetider är ett faktum nästan var man än vänder sig. Nu kommer detta att förvärras ytterligare.
Krisen inom sjukvården är inte ett hot. Den är en reell situation som påverkar människor här och nu. Den är på liv och död. Därför är det oerhört bekymmersamt att statsministern inte förmår svara annat än att “han följer utvecklingen” när Magdalena Andersson (S) gick ut hårt och pekade på att något måste göras. Att hon sedan ifrågasatte de i ett helhetsperspektiv blygsamma skattesänkningar regeringen gjort och ställde dem mot vården är naturligtvis bara trist sosseri. Men inte desto mindre är det oroande att hon, tillsammans med Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar tycks vara de enda som förstått hur fruktansvärt illa det är inom vården idag och vilka konsekvenser det får om en stor mängd erfarna och engagerade läkare, sjuksköterskor och undersköterskor sägs upp. Det är inte, vilket statsministern verkar tro, bara att återanställa när ekonomin (förhoppningsvis) vänder. Då har människor sökt sig vidare, kompetens försvunnit och patienter som kunnat bli friska eller räddats kanske till och med avlidit.
Inför valet 2022 var Kristdemokraterna det enda partiet som på allvar lyfte sjukvården, detta trots att undersökningar gång på gång visade att det var och är väljarnas viktigaste fråga. Den tiden tycks sorgligt nog vara förbi. I dag finns det inget parti till höger som i tillräckligt hög grad engagerar sig i sjukvården. Det måste förändras. Utan en fungerande sjukvård är Sverige varken rustat för krig, kris eller vanliga människors vardag. Regeringen kan bättre, måste kunna bättre. Det är dags för borgerligheten att börja prata sjukvård - och agera för att krisen i regionerna inte ska slå undan benen för hela Vårdsverige.