Fredrik Olovsson, Socialdemokraternas gruppledare i nĂ€ringslivsutskottet, utbrast pĂ„ X tidigare i augusti: âBorgerliga politiker ska inte ges tillgĂ„ng till statens kontokort!â FöremĂ„let för indignationen var Tidö-regeringen i allmĂ€nhet och Liberalerna i synnerhet, eftersom det sistnĂ€mnda inför höstens budgetförhandlingar har haft mage att föreslĂ„ sĂ€nkt skatt pĂ„ arbete.
SĂ„ snart nĂ„gon andas om ett jobbskatteavdrag som trĂ€ffar alla pĂ„minner sig socialdemokrater att âallaâ ocksĂ„ innefattar personer med hög lön. Och eftersom Socialdemokraternas problem med skattesĂ€nkningar pĂ„ arbete primĂ€rt handlar om de sĂ€nkningar som pĂ„verkar höginkomsttagare, Ă€r snart sagt varje politisk frĂ„ga viktigare Ă€n ett jobbskatteavdrag. Den retoriska bilden handlar om att peka och skratta Ă„t de försumbara kronorna, uppgĂ„ende till en eller ett par chipspĂ„sar, som höginkomsttagare gnidet vill roffa Ă„t sig, samtidigt som sjukvĂ„rden gĂ„r pĂ„ knĂ€na. Nej, ingen seriös politiker kan sĂ€nka skatten pĂ„ arbete sĂ„ lĂ€nge vi har gĂ€ngskjutningarna. Eller nĂ€r elever uppvisar dĂ„liga skolresultat. Allra minst gĂ„r det att sĂ€nka skatten mitt i en klimatkris. Nej, sĂ„ lĂ€nge det finns tĂ„gförseningar i det hĂ€r landet gĂ„r det inte att göra nĂ„got Ă„t arbetsbeskattningen.
Samma Ärstid som socialdemokrater provoceras av Liberalernas ambition inför budgetförhandlingarna, uppvisar samma partister en imponerande mental vighet i den pÄstÄdda omsorgen om den gemensamma kassakistan. En av Socialdemokraternas arbetsgrupper för ny politik, ledd av Fredrik Olovsson, har nÀmligen föreslagit att staten ska ta över omkring 200 miljarder av kommunernas skulder. Detta eftersom kommunernas skulder har ökat kraftigt de senaste decennierna, till men för nödvÀndiga lÄngsiktiga investeringar pÄ lokal nivÄ.
Hade höginkomsttagare inte jobbat sĂ„ mycket kanske de hade hunnit fundera pĂ„ ironin i att sjĂ€lv först bidra storligen till det gemensamma, för att sedan se sin kommun sjabbla bort eventuella överskott i tiotals eller ibland hundratals kommunala kommunikatörer, högtflygande högriskprojekt i syfte att âsĂ€tta kommunen pĂ„ kartanâ, eller bara en politisk ovilja att se verkligheten som den Ă€r och avveckla verksamhet i omrĂ„den dĂ€r demografin inte Ă€r gynnsam i rĂ€dsla av att förlora nĂ€sta val. För att sedan se hur Socialdemokraterna ser till att de negativa konsekvenserna av att göra av med mer skattepengar Ă€n vad den kommunala plĂ„nboken tillĂ„ter blir minimal eller obefintlig.
Socialdemokraterna har förvisso rÀtt i, och Àr inte ensamt om, att avstÄnd, fysiska förutsÀttningar, infrastruktur och demografiska utmaningar skiljer sig stort över landet och att det skatteutjÀmningssystem som nu Àr i kraft inte Àr optimalt utformat för att jÀmna ut dessa skillnader. Partiet har ocksÄ rÀtt i att i princip alla delar av landet har behov av nya investeringar, upprustningar och, tja, ett samhÀllsbygge. Men lösningen pÄ detta kan inte vara att skydda kommunerna frÄn alla negativa konsekvenser av ovarsam hantering av skattemedel, eller hindra dem frÄn att göra svÄra prioriteringar. Det vore att underminera den lokala demokratin, eftersom ingen nÄgonsin behöver utkrÀva ansvar mot den som inte behöver ta ansvar.
Den lokala demokratins gÄva och förbannelse mÄste dÀrför fÄ bestÄ. Och Socialdemokraterna bör inte ges tillgÄng till statens kontokort Àn pÄ ett par mandatperioder.