För vården är sommaren alltid en besvärlig period. När många vill ha semester samtidigt blir bemanningen ett svårlöst pussel för sjukhusledningen.
Den här sommaren kombineras det vanliga pusslet med vårdköer som växt sig ännu längre under pandemin och en ökad coronasmitta i samhället. Det här har lett till att årets sommar riskerar att bli en av de besvärligaste på länge.
Antalet smittade av coronaviruset ökar över hela Europa, och så även i Sverige, trots att det är högsommar. Det är två undervarianter till omikron som dominerar, de är mer smittsamma än de tidigare varianterna men ger inte lika allvarliga symtom.
Trots det ser den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC en ökning av allvarligt covidsjuka i Europa och i Sverige har 17 av 21 regioner återigen infört krav på munskydd i sina verksamheter (SR Ekot 11/7).
Det här innebär inte att Sverige borde återinföra de restriktionerna som rådde under 2020 och delar av 2021. Även för denna virusvariant skyddar vaccinet i stor utsträckning mot allvarlig sjukdom, och de som tagit sin fjärde påfyllnadsdos är ännu mer skyddade.
Men med en sjukvård som alltid är på gränsen till vad den klarar av krävs det inte mycket för att den ska bli överbelastad. Det är tydligt att det behövs omtag.
Sverige lägger ner större andel av BNP på vården och har fler läkare i förhållande till befolkningen än många andra europeiska länder, men mindre tid ägnas åt patientkontakt. Alldeles för mycket av vårdpersonalens tid slukas istället av byråkrati.
På DN Debatt (12/7) skriver tre läkare och en undersköterska om hur centralisering har flyttat allt fler beslut från vårdpersonalen, och när de som ska ta besluten saknar tillräcklig med kunskap om verksamheten krävs det mer rapportering, dokumentation och administration.
Att minska centraliseringen och byråkratisering skulle inte bara möjliggöra fler vårdplatser, utan också förbättra de anställdas arbetsmiljö. Att endast tillföra mer resurser till vården är ett enkelt vallöfte för politiker, men det kommer aldrig vara hela lösningen på vårdens utmaningar.
Vården behöver färre kvantifierbara mått och överambitiös dokumentation. Istället måste vårdpersonalen få mer tid till att arbeta med vad de är utbildade för.