Vi har lämnat den värsta perioden bakom oss.
I regel är det under sommarmånaderna som BB-krisen är som mest påtaglig. Ett mönster som återkommer år efter år.
När de flesta barnmorskor vill gå på semester, från en redan underbemannad förlossningsavdelning, blir det svårt att få ihop vården. Det skapar stora risker för såväl födande kvinnor som för deras bebisar.
Att situationen är mindre akut nu när löven skiftar färg och temperaturen sjunker betyder dock inte att allting är frid och fröjd.
Tidigare i år rapporterade SVT/Inrikes (9/3 2022) att bristen på barnmorskor förvärrats, att det rådde brist i samtliga regioner. I fjol rådde det brist i 19 av 21 regioner. Detta trots miljardsatsningar: 7,2 miljarder kronor sedan 2015 och under 2022 ytterligare 1,5.
För Sveriges Television (11/10 2022) har barnmorskan Johanna spelat in ett antal korta videodagböcker där hon skildrar vardagen på en förlossningsavdelning. Det är en arbetsmiljö som på många sätt är tuff.
Johanna konstaterar att hon är en av få barnmorskor på kliniken som jobbar heltid: ”för att det är typ allmänt känt att det inte går att jobba 100 procent”.
Som inom all akutsjukvård är arbetsmiljön oberäknelig. Krissituationer kan uppstå oväntat, ibland flera samtidigt. Ett visst mått av stress kommer alltid att förekomma, men underbemanningen skapar mycket onödig stress för både anställda och för födande.
Få vårdinsatser pratar vi om som en ”upplevelse” som vi gör med förlossningsvården. Det finns goda skäl. Den födande kroppen är egentligen inte sjuk eller skadad, gravida kroppar är i regel fullt friska om än i riskzonen för ett antal komplikationer.
Att föda barn är helt naturligt men samtidigt ett smärre mirakel. Födandet är djupt existentiellt i en utsträckning som nästan bara den palliativa vården kommer i närheten av.
I en sådan omtumlande, livsomvälvande situation, med lika delar smärta och lycka, ska alla ta sig oskadda hem, samtidigt som föderskor måste känna sig hörda, sedda och respekterade.
Känslan av trygghet är central, men har under många år saknats på grund av bemannings- och organisationsproblem. Det kan vara en förklaring bakom efterfrågan på planerade kejsarsnitt.
Kejsarsnitt kan både ge föderskan en känsla av kontroll och innebära en avlastning för vården när förlossningar i någon mån kan schemaläggas. Även det ökade intresset för hemförlossningar kan vara en indikation på tillitsbrist.
Vad kan göras?
Kanske behövs fler hybridtjänster där barnmorskor kombinerar mottagningsarbete på bekväma kontorstider med det mer krävande skiftjobbet på förlossningen. Ökat stöd och mentorskap till nya i yrket, kombinerat med nya tjänster för mer seniora barnmorskor gör att man både kan stärka och behålla kompetens.
Ändrad schemaläggning, med kortare pass, och kanske även mer avlastning från andra yrkesgrupper kan bidra. Högre löner kan också vara en idé, även om sjukhus över hela landet försökt att locka till sommararbete med kraftiga lönepåslag utan nämnvärda resultat.
Idealet att sträva efter bör alltid vara en barnmorska per födande. En enskild reform lär inte lösa allt, men varje litet steg behövs för att förlossningsvården ska vara en källa till trygghet i stället för otrygghet.