Det var sista natten med gänget.

Eller rättare sagt sista dagen.

Eller för att ”citera” den amerikanske dramatikern Eugene O`Neill: ”Lång dags färd mot natt”.

Hur som helst var det denna mandatperiods sista kommunfullmäktige i Skellefteå. Uppskattningsvis en av tre av ledamöter har gjort sitt och avtackades. Bland dem ”långkörare” som Maria Marklund (S), Agneta Hansson (V) och Stina Engström (L).

33 ärenden att avverka. Några av dem, på förhand, riktigt intressanta: Internationell strategi för Skellefteå kommun, detaljplan för Söder torg, motion av Andreas Löwenhöök (M) om att den internationella strategin förtydligas med riktlinjer om att kommunen inte ska samarbeta med krigförande diktaturer och länder som hotar Sveriges säkerhet, motion av Stina Engström (L) om hjärtstartare till kommunens boenden och motion av Andreas Löwenhöök (M) om att låta Skellefteå Kraft investera i mer kärnkraft.

Nu blev det inte så.

Söder Torg återremitterades. För lite grönytor och parkeringsplatser, tyckte de borgerliga partierna. Den internationella strategin – och som en följd av det även Andreas Löwenhöök motion – återremitterades. En olycklig formulering behövde korrigeras, tyckte de flesta.

Däremot blev det nej till både hjärtstartare och till mer kärnkraft.

Liberalernas Stina Engström pläderade, utan framgång, för hjärtstartare på kommunens boenden.

Hon menade att där sköra människor vistas sker det hjärtstopp. En klok synpunkt. Som Socialdemokraterna – med Magnus Nilsson, ledamot i socialnämnden – förkastade. Han menade att hjärtstartare gör bättre nytta där mycket folk samlas, och att det finns personer på kommunens boenden som inte vill ha någon hjärt-lungräddning.

Men nu är det inte så att det ena utesluter det andra.

Ungefär 10 000 personer i Sverige drabbas årligen av plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus. Drygt 93 procent av dem avlider. Chansen att överleva minskar med minst tio procent för varje minut som går. Hjärtstartare räddar liv.

Lite märklig blev också debatten om att låta Skellefteå Kraft investera i mer kärnkraft.

Den handlade inte om att Skellefteå Kraft ska investera i mer kärnkraft. Den handlade om att ge Skellefteå Kraft möjlighet att någon gång i framtiden investera i mer kärnkraft – om och när kärnkraften blir kommersiellt gångbar.

Så länge den europeiska energikrisen fortsätter så lär frågan komma upp igen i olika skepnader.

– Kärnkraft är inte vad kunderna vill ha, sa kommunalrådet Lorents Burman (S). Det kunderna efterfrågar är grön el.

Ibland är det lätt att ”glömma” att Skellefteå Kraft, i och med att man sedan 1977 är delägare kärnkraftverken Forsmark 1, 2 och 3, är en av Sveriges största kärnkraftsproducenter.

Nu är inte kärnkraften den enda lösningen på framtidens energiförsörjning, men en viktig del i en energimix. Och så länge kommuner i parti och minut säger nej till vindKraftsparker så är kärnkraften ett inte otänkbart alternativ.

Det blev även diskussioner om Skellefteå Krafts skogsinnehav, om Bjuröklubbs kaj och magasin och om att öka självförsörjningsgraden av livsmedel – och en hel del annat.

Som redan nämnts var det här denna mandatperiods sista kommunfullmäktige.

Vad minns man, vad vill man helst glömma?

Det man främst minns, bortom enskilda beslut, är hur samtalstonen hårdnat. Tacknämligt för den som vill ha en snuttifierad, högljudd debatt, mindre tacknämligt för den som vill sätta sig in i frågorna, få en bakgrund, kanske våga ifrågasätta sin tidigare ståndpunkt.

Politiken har polariserats. Det är ja eller nej, inte kanske eller någonstans däremellan.

Oppositionen granskar majoritetens göranden och låtanden, skriver interpellationer och motioner, som nästan utan undantag förkastas av majoriteten. Det bästa för Skellefteå, eller om det handlar om ren och skär ideologi, skiftar från ärende till ärende.

Lite talande för den nya erans debattklimat i Skellefteå blev detaljplanen för Söder torg.

Bygg- och miljönämndens ordförande Felicia Lundmark (S), som inte brukar vara de stora ordens debattör, slog en bildlig ”näven i bordet”, och konstaterade att de borgerliga partierna agerade bromskloss genom att återremittera ärendet.

Skellefteå är mitt inne i en utvecklingsfas som få ens trodde var möjlig. Tiderna är nya och när tiderna förändras måste politiken också göra det. Nu är det dags att lägga stridsyxan och de stora orden åt sidan och börja samarbeta för ett bättre Skellefteå.

Ett handslag över blockgränsen och ett löfte om ett bättre samarbetsklimat är vad Skellefteå behöver.