Risker finns, men allt är inte över. Klimatkrisen är en samhällsfråga, inte en existenisell risk för världens barn.
Att vara klimatsmart handlar i grunden varken om att sopsortera eller att limma fast sig på motorvägar. Det handlar om att vara generellt smart. Att kunna läsa, förstå och tolka komplex information för att kunna vara källkritisk, om att kunna skilja neutral information från överdrifter och underdrifter, oavsett om det är Greta Thunberg eller Donald Trump, Jimmie Åkesson eller Amanda Lind som talar.
Frågan tas förtjänstfullt upp i radiodokumentären “Klimatkatastrofen” som producerats av “Kaliber”, Sveriges Radios flaggskepp för granskande journalistik. För första gången har någon djupdykt i siffror, påståenden och intervjuat forskare som ägnat flera år av sitt liv åt att komma fram till slutsatser som förvanskas av alarmister.
Komplicerade forskningsresultat förenklas
Framför allt har programmet granskat hur forskningsresultat från FN:s klimatpanel, IPCC, används även av dussintals andra organ inom FN, som i sin tur skriver egna rapporter, artiklar och gör uttalanden om klimatet. Kaliber rapporterar att det rör sig om tusentals forskare som hjälper IPCC med att sammanställa studier som tar sex-sju år att skriva. Resultaten i en del av dessa rapporter förvrängs, siffror tas ur sitt sammanhang, och landar till slut i kommunikation som når barn och ungdomar över hela världen.
Ett av exemplen i granskningen är svenska Unicef som publicerat en artikel på sin hemsida där det påstods att 1,7 miljoner barn dör varje år till följd av klimatförändringar. Kalibers granskning visar att det inte finns någon bäring för påståendet att det är just klimatförändringarna som dödar barn.
Människor med makt har ett särskilt ansvar
Det mest allvarliga exemplet är dock hur en av de mäktigaste människorna i världen, FN:s generalsekreterare Antònio Guterres vid åtminstone två tillfällen spridit uppgifter om klimatförändringarna som vilseleder människor över hela världen, bland annat om att antalet väderkatastrofer i världen har femfaldigats under de senaste 50 åren.
Precis som med alla polariserande frågor räcker det med ett enda felaktigt påstående för att motståndarsidan ska kunna ge ifrån sig ett unisont “vi sa ju att de ljuger”. Ju trovärdigare källan som inte höll sig till sanning och vetenskap är, desto högre, och mer aggressiva, blir meningsmotståndarnas röster. Som den amerikanska antropologen Kristina Peterson [fritt översatt] säger i dokumentären: “det skadar frågan”.
Johanna Schreiber är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Detta är inte jordens undergång
Till sist finns förstås också organisationer vars hela syfte är att kapitalisera på barnens oro genom att få företag och privatpersoner att sekundärskämmas. En av dem är Våra barns klimat. Enligt information på organisationens hemsida är det en miljard (!) barn som “riskerar att drabbas av klimateffekterna” och de påtalar också att “ungas klimathopp minskar”. Det sista verkar dock vara fel även med organisationens egen statistik. Sedan 2020 har de genomfört undersökningar om barns inställning till klimatfrågan. För fyra år sedan angav 60 procent av de 1000 barn som svarade på enkäten att de är “mycket oroliga” eller “ganska oroliga” inför framtiden. Fyra år senare landar siffran på 48 procent.
Kalibers granskning borde vara obligatorisk lyssning på varenda högstadieskola i Sverige under det kommande året. Det handlar inte bara om barnens välbefinnande, utan om att skolan har ett ansvar att ge dem kunskap och fakta om hur verkligheten ser ut. Barnen behöver få veta att jorden inte kommer att gå under.